Med vårkänslor

Dagar som dessa, när solen strålar från klarblå himmel och den lagom kalla luften nyper kinderna röda, då känns livet som bäst. Närmiljön är vacker och man behöver bara stiga ut genom dörren för att andas, känna och uppleva luften och solljuset som så länge har fattats. Man kan bara stå och titta och andas med djupa andetag.

Varje år brukar jag påminna mig själv om att inte missa våren. Det kan ju så lätt bli så, att man går omkring och längtar efter sommar och värme och livet som så intensivt låter veckorna passera med innerlig fart på det, att man mitt i allt ser att våren redan kom och gick utan att man ens märkte av den. Så, jag måste påminnas. Påminnas att njuta av ljuset och allt det som åter vaknar till liv - en viss allergi till trots.

Vi gjorde det i dag, tillsammans med de fina vännerna. Tre små yrväder och två lite större dito utforskade än en gång vår vackra Kvarnbacke.

Solen höll oss sällskap och med kisande ögon lät den mig förstå, att våren nog kommer det här året också. Och den här gången ska jag vara beredd - även om det ryktas om något lite kallare innan dess.