fredag 4 april 2014

Svisch

För andra gången den här våren vågade vi oss ut på en lite längre cykeltur, och nog är det häftigt när det faktiskt funkar. För det är ju så mycket man måste lära sig och förstå sig på när man som dryga 2,5-åring ska ta sig an den stora världen.

Till exempel det här med trafikvett. Jag är ganska övertygad om att respekten för trafiken ska sitta i ryggmärgen, och för att få dit den krävs övning och åter övning. Efter två cykelturer, fyllda av alla dessa uppmaningar om att cykla vid sidan, se sig för, titta till höger och vänster och så vidare, så sparkade han i dag hemåt i strålande solsken utan att jag en enda gång behövde tjata och nöta.

Eller ja, dialog barnet och mamman emellan förekom ju:

"Nä, dike" - nä, du ska vara försiktig så du inte cyklar i diket.
"Mamma, hämta mig" - ja, mamma hämtar dig om du cyklar i diket.
"Titta mamma, kan" - ja hjärtat, du kan.

Han kan. Och jag är så glad, så glad över vår Puky-sparkcykel



1 kommentar: