Homemade

Överlag är vårt hem som bekant ganska IKEA-vänligt. Och det är ju så oerhört tacksamt med möbelaffärer som inte ruinerar en när man befinner sig i det skedet i livet när man behöver mycket möbler, som just när man har ett nybyggt hus som ska fyllas.

Men klart att man ibland suktar efter en och annan dyrgrip. Något vackert man får syn på i någon blogg eller butik. Det gör jag också, och drömma är gratis.

Eller så skapar man sig den dyrgrip, som inte kostar någonting alls om man råkar ha eget material.

Jag vet faktiskt inte om jag har visat bordet gjort av de gamla golvplankorna från familjens gamla bondstuga sedan det blev färdigt, men här kommer i alla fall några bilder från dess plats nere i källarens tv- & whiskeyrum.

Jag har inte hjärta att sätta någon duk på, utan tycker att det lite ojämnt buckliga och mönstret i träet är vackert nog. Vidare drömmer jag om en ny tv-bänk i samma modell, så eventuellt har vi (inte jag) ytterligare ett sommarprojekt att bita i. Gott så.

Men alltså.

Nog är det svindlande när man tänker efter. På just de här plankorna har min farmor, hennes föräldrar och syskon stått, gått och levt. Så där så att det nästan pirrar i magen när man funderar på att just de här plankorna säkert har hållits rena med ett par skopor vatten som sedan sopats med styva kvastar. Eller att någon kanske har suttit här och kardat ull, flätat hår eller förberett en måltid i en kopparkastrull. Kanske min egen farmor sprang barfota precis här som liten.

Svindlande.