fredag 20 februari 2015

Millville-tray

För någon vecka sedan fick jag en alldeles underbar födelsedagsgåva av vår alldeles underbara grannfamilj, där kvinnan i huset händelsevis råkar vara en superskicklig designer. Den stora brickan gjord i björkfaner med en melaminbaserad yta och med den ljuvliga Millville-designen står numera på hedersplats i köksfönstret. 



Kaffeburken är också ny. Det är något magiskt och trolskt över Iittalas Taika-mönster och jag rycks med. Sen är den dekorativ nog att stå framme också, vilket alltid är ett plus då det kommer till vardagsgrejer som gärna får finnas nära till hands.


Samtidigt kan också jag, som de flesta andra säkert, välkomna det återvändande ljuset med någon form av skräckblandad förtjusning. Ångesten över dammlager som vintern i sitt mörker förlåtit blandat med ivern över ljusa timmars återkomst och den energi det medför.


Snart så. Snart är nog hala vägar och blöta skor ett minne blott. För ganska exakt ett år sedan bloggade jag om smältande snögubbar och om mitt minne inte sviker så var väl det den sista snön vi hade då. För även om det är trevligt med vinter och snö (för barnen), så spritter nog vårkänslorna när solen skiner, så här en dag i februari.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar