Barndomsvänner

Något som jag tycker är så oerhört fantastiskt är hur lätt umgänget med de vänner man hade som liten är. Fastän man inte har träffats på ett tag - kanske månader eller år - så är det fortfarande lika lätt. Mera fortsättning precis där man slutade än vad gör du nuförtiden, och det är så skönt att ha dessa juveler till kvinnor i sitt liv. Även om man ses sällan, är spridda för vinden och kanske lever rätt så olika liv.

Man strålar samman då och då, när livet på sitt sätt bjuder. Det kanske är bröllop, barn eller födelsedagar - och allt är precis som min farmor alltid sa som förr. 

En av mina bästa lämnade det här halsbandet i min postlåda förra veckan. Med min familjs namn stämplade på varsin sida, och med en sista blank baksida för en liten som komma skall. Och så snart som möjligt ska vi nog inte bara ha postlådan som mellanhand, utan också hitta en gemensam stund och låta några timmar bli just sådär som förr.

Vackert, vackert.