torsdag 6 augusti 2015

Vaffödådå?

Redan innan klockan slog nio fick jag starta dagen med skratt - och det är så oerhört skönt. Det är första dagisdagen för storebror på över två månader, och att få gå runt med ett brett leende i morgonrumban är inte illa. Som när den rackaren försöker charma till sig en glass till frukost, med det oslagbart skojiga och oemotståndliga snälla-rara-underbara-blinkblinkblink... Eller när jag får så lov att aktivera varenda en av mina stackars vilande hjärnceller och diskutera den blivande fyraåringens tankar kring universums uppbyggnad och varför grönt heter grönt. Och så vidare.

Det blir sällan tråkigt numera.



Förresten. Efter ett par somrar på oslagbara Pukyn visar det sig att det bara är att sätta sig på en vanlig trampcykel och cykla iväg, utan att ens testa med stödhjul först - som om det vore den naturligaste saken i världen. Och som mor blir man ju lite försiktigt stolt då ens lillkille plötsligt kan cykla, sådär bara.

1 kommentar: