Tomtesamling kanske är att ta i, men en liten tomtefamilj har jag i alla fall att omsorgsfullt och varligt plocka fram och placera ut när december närmar sig. Med åren har jag upptäckt att jag är lite petig med mina tomtar, för vilka skäggiga typer som helst duger tydligen inte. Runda iögonfallande näsor ska det vara, även om tomtarna sådär annars gärna får vara lite olika. Var och en med sitt, hah.
I år är det den rara, vita tomten med grå luva här ovan som är nytillskottet. Och så storebrors omtyckta röda plastlykta förstås, den som inspirerat flyttas runt mest överallt här hemma, och sedan hamnar där den hamnar.
Med tomtarna framme är det nog bara något juligt från växtriket som just nu saknas hemma hos oss. Sådär så att det ska kännas vintrigt välkomnande och sprida väldoft, du vet. Några hyacinter i en kruka och en vit amaryllis brukar vara vår tradition, och just den här tiden på året känns precis som förr helt rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar