torsdag 19 november 2015

Känslan när ens barn plötsligt klarar något bättre än en själv...

Som när jag spelar memory med storebror och han plockar ett par på första försöket. Nej, nu har du fuskat säger jag, varpå han nästan sårat svarar nää, mamma jag lovar. Jag fortsätter med man får inte narras och han bedyrar att han minsann talar sanning - men då jag har så bra minne från när jag radade ut dem




Jag fnissar lite åt den lustiga logiken och vi fortsätter spela. Och när gossen sedan plockar vidare, par på par på par, då säger jag inte så mycket mer. Jag får bara inse att en av oss nog är snäppet vassare än den andra i vissa sammanhang numera.

Och gott så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar