tisdag 10 november 2015

Rapport från golvet

Tisdag morgon.

En helt vanlig en är det ju. Vi har lite smått och gott inprickat i kalendern, och i väntan på det så är det jag och barnen. Och jag? Jag blir allt bättre på just det, att bara vara.

Som att sitta på golvet och uppskatta det som är nu. Och även om man ibland vill stanna klockan eller till och med backa bandet, så kanske vår bästa tid ändå är precis just nu. 
 



En len smekning på fjunig hjässa. Pigga ögon som möter mina. Upptäckariver på ett sätt som jag önskar att jag fortfarande kunde uppleva själv. Oförtrutet kämpande - framåt, mera, längre. Och så två, små vassa piggar mot mina fingrar då hon lyckas greppa tag och bita sig fast.




Och sen fortsätter vardagsbestyren med matlagning, tvätt, städning och allt det där inte fullt så behagliga. Men. Små stunder av det som är här och nu och ingenting speciellt alls, kan kännas snudd på magiska.

Bara man känner efter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar