Att se sitt barn djupt försjunken i tanken, det är en speciell känsla. Koncentrerad, fokuserad och sådär så att han knappt vet vad som händer runtomkring.
Och lego i all ära, men nu har vi upptäckt något som verkligen lockar till skapande. Med det minsta av startkit på 22 delar har han suttit i timmar - och jag blir oerhört fascinerad bara av att se på. Det blir en pyramid, mamma säger han. Eller så blir det en robot, eller ett hus, eller bara hemligt. Häftigt hursomhelst.
Och med ett fånigt leende i bakgrunden lyckades jag till och med knäppa en bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar