Angenäma problem kan ju också vara problematiska - som gassande sol i persiennlösa fönster. Senast i går kväll satt vi med solglasögonen på vid kaffebordet, och sånt kan ju vara en syn som är rätt så lustig om det inte vore för att det började vara ganska irriterande.
Och nu, någon timme efter att de nya persiennerna har blivit monterade, så kan jag på inget sätt förstå hur vi har suttit där i solboet i snart fem år utan.
Men visst, bättre sent än aldrig på alla sätt och vis. Tipset till dig som går i husbyggartankar är att se till att persiennerna följer med i fönstren redan från början, vilket jag något naivt trodde att det skulle göra ända tills elementen stod på gården utan. Snopet.
Så där annars så har de senaste dagarnas strålande solsken bjudit på mycket glädje och iver med både studsmatta, picknick, cykeltur och lek i parken. Plötsligt blev det så enkelt att röra sig mellan ute och inne, och timmarna utomhus har äntligen blivit verkligt många.
Riktigt, riktigt skönt.
Muntert också. Att exempelvis hålla sig för skratt då en ettåring balanserar på en stor studsmatta är en bedrift som få klarar av. Eller som storebror sa: mamma, jag tycker att du borde ta kort nu då hon gungandes stegade fram och tillbaka på svajiga ben. Fast något foto blev det inte - jag var alldeles för upptagen med att fnissa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar