Visserligen blev det en rätt så onödig tripp till akuten i samband med att lillasyster petade upp en pärla i näsan, men i övrigt tycker jag bara att Astrid Lindgrens berättelser berikar våra barns liv. Och vad är väl bättre än att sitta nära, nära och återuppleva det bästa man visste som barn, men nu med egna små.
Lillasyster har utöver Madicken och Pippi nyligen upptäckt Emil i Lönneberga och vi tittar på avsnitten tillsammans, ett efter annat. Emellanåt är det nästan lite läskigt när man ännu inte ens är tre, men för det mesta tittar hon med stora ögon och enorm inlevelse. Och visst är det bra. Fortfarande. Jag kan inte komma på ett enda nyproducerat barnprogram som ens kommer i närheten.
Dock undviker jag ännu att starta dvd:n där Lotta på Bråkmakargatan klipper sönder sin tröja. Känns som lite ärta-i-näsan-varning på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar