Att kalla semesterdagarna som radas på varandra lata när man har ett par ungar att jaga efter kanske är att ta i, men nästan. Vi är varken sysslolösa eller passiva, men ändå lediga. Vi tar dem åtminstone precis som de kommer, dagarna.
Och just i dag började den med kaffe ur en sprillans ny mugg. Tjusig som få, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar