Om att ha gröna(re) fingrar

Väldigt mycket av sånt som kommer ur växtriket har jag ihjäl. Jag kämpar tappert i teorin, men av någon outgrundlig anledning så är mina fingrar så långt ifrån gröna som de kan bli, tror jag. 

Så jag är innerligt glad att storebror ser något värdefullt i att så, vattna, sköta om. Åtminstone har jag inte fördärvat honom, utan snarare tvärtom. 

Nytt för i år, utöver hans eget lilla land med ärter och morötter, är solrosor. Sakta men säkert har de små plantorna tagit sig - med ett visst bortfall i samband med midsommarstormen - och står numera stolta i sina krukor. Storebror väntar såklart på efterlängtade gula blomknoppar som spricker ut, och det förstår man ju.

Och så vattnar han förstås. Inspekterar. Kollar läget och tar hand om.

Allt det där som jag inte brukar göra särskilt ofta, så inte undra på.