måndag 17 december 2018

Granen står så grön och grann...

Så här måndagskvällen till ära tänkte jag fylla bloggen med lite spridda tankar från kvällens mysiga julgranspyntning.

1. Fast mysig och mysig. Tålamodsprövande och intensiv. Men jag gjorde mitt yttersta för att vara den lugna mor jag såg för mitt inre, och lyckades väl ditåt. Alla som ville fick vara med.

2. Alla fick vara med jo, men med det inte sagt att allt som alla placerade fick hänga kvar. Om så vore fallet hade 70 % av allt pynt hängt allra längst nere.

3. Efter den lilla nivåjusteringen åkte dessutom resterande 30 % tillbaka i lådan, för även om alla nyanser av åratals samlande av metallicbollar ser utomordentligt välmatchade ut i en treårings ögon, så känner jag ändå ett visst ansvar.

4. En liten finjustering efter att åtminstone ett av barnen har somnat för kvällen är förstås given...

5. ...även om det inte alls är så lätt att få till den perfekta symmetrin, inte ens när man får jobba i fred. Skönt att kunna skylla på ungarna sen.


En vecka kvar hörni. Vi är ovanligt tidigt ute med gran, och visst är det skönt. 

Och treåringen, hon var minsann salig över vår julgran och radade omsorgsfullt tomtarna där bredvid. Att julen är barnens kan vi säkert vara rörande överens om. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar