Hösten

Här har jag gått runt och trott att min favoritårstid är sommar, när jag nu plötsligt förstår att det nog i själva verket är hösten jag gillar mest. Eller för att förtydliga. Den här hösten. Och fördjupa. De senaste höstveckorna. Visserligen har vi haft några svajiga dagar här i veckan, men likt små guldkorn kommer de här dagarna då energierna är på topp och mörkret och ljuset skapar en perfekt harmoni i mig.

Som denna lördag. Först nattsvart mörker. Därefter morgonrodnad på himlen, rimfrost på marken och så plötsligt glittrande morgonsol över backen.

Tacksamt med medgörlig fyraåring då andan faller på.

En annan favoritstund är nog den i skymningen. Strax innan det beckmörka - när solen sänker sig och himlen sprakar och det är som allra, allra vackrast - då är det lätt att stanna till i nuet. Och varje gång känner jag mig alldeles andäktig inför naturens magi.

Det kommer med åren tror jag. Uppskattningen av det som finns runtomkring en. Det, förnöjsamheten och insikten att hösten faktiskt kan vara en favorit, den också.