Sweet dreams, eller så inte

Häromdagen vaknade vår fyraåring av en mardröm. Och jag tycker inte om mardrömmar! utbrast han, samtidigt som han funderade vidare på hur man riktigt ska göra för att slippa drömma sådana. Jag förklarade såklart att man kan drömma otäcka drömmar om man har sett något skrämmande på teve eller så, varpå lillkillen bestämde att han följande natt minsann inte skulle drömma något läskigt.  

Men, hur gör man för att drömma om något man vill drömma om? frågade han därefter. Jaa, man kan ju tänka på det precis innan man somnar, svarade jag trevande och där någonstans slutade vi prata om drömmar.  

Tills det blev kväll igen.

När herrn kröp ner i sängen knep han direkt fast ögonen och mantrade: 

clowner, clowner, clowner.

Och då var det svårt att hålla sig för skratt, kan jag lova. För jag vet ju inte hur det är med er och hur ni förhåller er till just clowner i drömmar, men inte ens den här fina - som han ritade dagen därpå - ser särskilt drömsk ut i mina ögon.