Swingeling

I går, årets första lördag, tillbringade vi några svettiga timmar på lekland i Vasa. Efter en halvtrasslig natt och en påföljande sovmorgon behövdes något att göra, och visst blev det en fin eftermiddag. 

Swingeling förtjänar allt beröm de kan få, det är trivsamt, rent och fräscht, betjäningen är god och på svenska (motsatsen mötte vi den enda gången vi besökte HopLop i samma stad) och det är inte så stort att man inte skulle kunna ha koll på barnen. Och vet ni, det finns till och med en öppen hylla full med blöjor i olika storlekar i skötrummet - alldeles galet omtänksamt.

Storebror, som har varit där flera gånger förr, guidade en oinvigd (mig) världsvant upp och ner, mellan och bakom gångar och rutschkanor och lekstationer. Lillasyster fick också en rundtur i det lilla området för de små - och i sådana stunder, som när den tuffe fyraåringen pausar sitt lekivriga rusande och väljer många minuter med sin syster och mamma i en liten hage avsedd för de allra minsta, blir modershjärtat bubblande varmt. 

Sedan rusade han vidare, för att så småningom svettig och trött avsluta leken och något vemodig följa med hemåt. Under bilfärden hem hade vi sedermera två slocknade stjärnor, som båda egentligen hade behövt ännu mera återhämtningstid än den som erbjöds under hemresan. Det tar minsann på att röja på lekland, både för stor och liten.