Jag vet inte hur det är för er, men här känns det onekligen som att veckorna radas på varandra i en hiskelig fart. Och visst känns det, när både ljus och sol och avlägset fågelkvitter plötsligt åter blir en del av ens vardag.
Något annat som känns är att vi alldeles snart inte längre har någon ettåring i huset. Jag har lite svårt att begripa det, men om bara någon vecka har den här lilla tjejen varit vår underbara solstråle och viljestarka lillasyster i två hela år. Hon som testar sina vingar, bestämt kan precis allt själv och bjuder på nya ord mest varje dag just nu. Det är inte klokt vad tiden går.
Även om hon själv är övertygad om att hon är fem, minst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar