Sportlovspyssel

Förra helgen, som troligtvis erbjöd de vackraste vinterdagarna det här året, inledde vi vårt sportlov med en sjuk minsting i huset och missade således allt det vackra. Och rent vädermässigt avlöstes helgens perfekta sportlovsväder med det motsatta nu i veckan. Blött, grått och trist. 

Så vi gräver i våra lådor och sätter oss tillsammans. Snart fyller både det ena och det andra pysslet vårt köksbord.

Tillsammans.

Knappast så idylliskt som man kommer att minnas det - i stunden kivas det minsann om både det ena och det andra - men gemensamt och roligt ändå.

Och ivrigt förstås. Familjens yngsta hamnar till och med i duschen ett varv när ivern blir lite för stor och jag, jag bara blundar för oredan som uppstår.

För egentligen tycker jag ju att det blir alldeles för sällan. Inte oredan, den infinner sig mest jämt, men knåpet och kreativiteten. Och kanske allra mest samtalet under tiden.

Numera har vi överlag lite olika krav och önskemål på pyssel, min son och jag. Fast i dag hittade vi ganska trevliga kompromisser, och till och med spindelnätet på bilden tyckte jag var en rolig grej. Bra för finmotoriken också, men värre för trollsländan som fastnade i spindelns nät...

Sedan är det ju alltid trevligt när ens femåring får lite flow och fortsätter skapandet när både mor och lillasyster sedan länge anser sig färdiga. Bara en sån sak.