Ett sommarlov består av många dagar och speciellt för en liten är det evighetslångt, det är jag säker på. Vi har vaknat och somnat och fyllt två månader med tillsammanstid, och det börjar märkas. Fick jag en slant för varje mamma som sägs vore jag onekligen väldigt rik.
I morse kom dagen då vi återgick till någon slags vardag, både hon och jag. Och hon har ju längtat. Förberett för dagisstart med spänning och bar ryggsäcken stolt ut till bilen. Sjöng om dagis på ditvägen. Log det största av leenden.
Fast på väg in blandades all iver upp med något annat. Mamma, jag är blyg sa hon och spände sina nävar runt mitt ben. De planerade kramarna uteblev, fast det blev heller inga tårar, så jag kunde inte annat än pusta ut och lämna den välbekanta byggnaden och den inbjudande gården med lätta steg ändå. Mjukstarta på jobbet, med lätt sinne och en känsla av att det kommer att gå bra, den här gången också.
Och det gjorde det ju. Det var en lycklig flicka jag hämtade på eftermiddagen - en som redan ser fram emot morgondagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar