Lillasyster funderar på en av sina kompisar i bilen på väg till dagis. Hon saknar honom, men han har inte varit hemma den här veckan säger hon. Hon pratar om dagis förstås, så jag förklarar. Ingen bor på dagis, hjärtat. Alla åker hem till natten, säger jag.
Nä, svarar hon. Tvärsäkert. Nä, mamma, så är det INTE.
Så vi lämnar det där, och jag gör mitt bästa för att skänka hennes envishet en positiv tanke om goda framtida egenskaper.
Bilden då? Egentligen har den väl inget alls med inlägget att göra, annat än att också den andas envishet. Jodå, ska det va så ska det va, som man brukar säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar