Världen på väggen

Nere i vår källare har vi ett andra vardagsrum i modell mindre, där vi utöver soffa och tv också har en findit-fyndad bardisk. Färgerna i rummet är murrigt bruna, och ännu är vi inte helt framme vad gäller möbler. Drömmen vore förstås en rejäl soffa i chesterfield-stuk, men än har den inte dykt upp.

Däremot har vi äntligen hittat rätt till väggen.

Rummet är inte särskilt stort, men har ändå mycket mera väggyta än vardagsrummet på övervåningen. Så - en tavla, lite lagom rustik och rejäl i storlek, har länge väntat på inköpslistan. Fast, istället för en tavla blev det fem dukar, som vi i ett äkta familjesamarbete (så när som på den yngsta) monterade fast på bitar av finnfoam, som nu hänger på väggen.

Motsatt vägg är en stenvägg, vilket stod högt på åtminstone min önskelista i byggskedet. Vi valde dessutom att ganska genomgående använda rep istället för taklister, och det är ett val vi fortfarande är mycket nöjda med.

  

Fast, i just det här rummet uppskattar jag nog soffbordet mest. Bordet, som mannen har gjort av gamla golvplankor som en gång låg i det hus där min farmor föddes. Även om jag inte är överdrivet nostalgiskt lagd, så kan ändå den vetskapen få mig att bli alldeles salig mellan varven. 

Sakta men säkert tar det sig i det här rummet också. Äntligen, kan jag känna.