Monolog höll hon, i baksätet, på vägen till sitt livs första frisörbesök. Om både det ena, det andra och det tredje, för visst var hon spänd. Klart det kittlar lite i magen när man egentligen bara har ett hum om hur det där klippandet riktigt ska gå till.
Lovade att sitta stilla gjorde hon hursomhelst, och när hon väl tog plats i stolen var det nog så vansinnigt spännande att något alternativ till det inte fanns.
Sedan satt hon där, som ett ljus, klippningen igenom. Mellan varven sökte hon ögonkontakt, men i övrigt var hon helt klart trygg och nästan lite småmallig i situationen.
Och visst blev hon tjusig med jämna längder, för även om jag har dragit mig in i det längsta med att låta de långa lockarna möta saxen för allra första gången, så inser jag ju också att hår i nivå med byxlinningen inte är helt optimalt när man är fyra.
Någon leksak fick man inte, men fin i håret är bättre, var därefter tösens egen analys. Gott så.
Någon leksak fick man inte, men fin i håret är bättre, var därefter tösens egen analys. Gott så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar