Sällan är väl kvällspromenaderna så fyllda med dofter, som de är nu.
Magiskt.
Varje år går tiden lite, lite för fort kring dessa dagar. Björkarnas ljusgröna blad blir allt mörkare, häggen blommar ut för hastigt och syrenen hinner slå ut innan man är riktigt redo. Och med en liten känsla av vemod kan jag bara konstatera att det redan är precis så att häggens tid är förbi, samtidigt som syrenen precis just nu står i full blom. Så visst är det skäl att stanna upp och ta in. Andas.
Just under kvällens promenad hade jag dessutom det finaste av sällskap med mig. En liten en som gick an om hur fantastiskt det var att följa med på promenad, medan vi hand i hand vandrade genom byn. På sitt sätt magiskt också det, ända tills fröken fick skavsår och blev törstig precis samtidigt och jag fick bära henne hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar