Ett stycke kök

När jag städade bland fotografierna på datorn häromveckan så hittade jag en bunt från köket, alldeles obloggade och ensamma. Så - det här är vårt kök. Ett av de rum i huset som har ljusinsläpp från alla fyra håll (vilket avslöjar allt, suck) och som medan man hackar grönsaker och skalar potatis erbjuder utsikt över både gamla kvarnar och vår alldeles, ännu i detta nu, ofärdiga trädgård. 

Jag trivs rätt bra här. Någon matkonstnär är jag inte, men ändå. Så här några år in i användandet är jag kanske mest nöjd med den upphöjda ugnen och induktionshällen. Att aldrig behöva böja sig ner för att kika in i ugnen och på samma gång förstöra glasögonen med värmen är en bra grej. Köket känns dessutom ganska barnsäkert när det inte heller finns några inbjudande knappar att vrida på i lagom barn-höjd...

Och så gillar jag förstås de lila tipporna. Fågeltapeten är mig fortfarande kär, vilket är ganska skönt att känna eftersom jag nog hade någon liten farhåga om att man faktiskt kan tröttna på mönster efter ett tag. Visst, mycket kanske man skulle göra annorlunda då det kommer till materialval och sådant, men just den här tapeten skulle jag nog inte välja bort. Hoppeligen inte om tio år heller.

När jag satt med det rutiga pappret för sådär fem, sex år sedan och ritade och ritade - då hade jag nog redan bestämt mig för en matplats, istället för det ganska vanliga två då det kommer till nybyggda hus. Mest för att jag utgick från fasaden, som alltså inte erbjöd så många extra alternativa matplatser, vilket resulterade i att vi har ett rätt så stort matbord, där vi varvar vardagsmakaroner med festligare måltider. Vilket funkar helt okej för oss.

Eftersom vi valde att ha det helt öppet mellan kök och vardagsrum så kan man istället fylla på med ett extrabord om det skulle behövas, tror att rekordet hittills är 18 gäster, för ibland blir man ju faktiskt många.

Annars är det precis där - på treåringens plats nästan mitt i huset - som alla möjliga stordåd uträttas av de små fingrarna. Modellera-figurer, moderna målningar och utklippta traktorer fyller fortsättningsvis storebroderns dagar, vilket innebär att det stora svarta underlägget är guld värt också utöver måltiderna.

Och eftersom man aldrig är nöjd och tillfreds med nuet (ehe) så har jag i tankarna att det vore en god idé att någon gång fixa uttag åt två taklampor ovanför bordet istället för bara en. Typiskt att det inte gjordes från början, men det är lätt att vara efterklok.

Å he va he. En liten glimt av ett kök där det är mera fredagstacos än söndagsstekar och en matplats som både erbjuder pysselverkstad och matro.