Rosa maj

När april övergår till maj är det rosa nyanser i kvällssol som fyller vårt vardagsrum.

Det enklaste av sätt att förnya ett helt rum är som bekant att byta kuddfodral, och de här rosa som skymtar i bakgrunden har väntat på att komma i användning ända sedan i höstas när jag köpte dem. Då kändes de allt annat än lockande, men när sommaren står för dörren är känslan såklart en annan.

Valborg och första maj firas naturligtvis också med mina favoriter eukalyptus och några ljuvt rosa nejlikor på bordet.

En glad melon i ballongformat på det och vår lediga söndag mitt i veckan känns alldeles lagom piffig. Glad första maj, alla!

Möblera om i vardagsrummet

Ibland så förvånar man onekligen till och med sig själv - annat kan jag knappast säga om dagen, då jag helt plötsligt fick för mig att möblera om i vardagsrummet.

Vi har haft sofforna vända mot varandra i alla sju år som vi har bott här hemma. Egentligen så har jag inte ens tänkt att man skulle kunna ha dem på något annat sätt, eftersom vi har öppen planlösning med så pass få väggar att ställa dem vid.

Ända tills jag överrumplade mig själv med en chansning och vände upp och ner på rummet. 

Vitrinskåpet med allt vårt gamla arabiaporslin bytte vägg med teven och ena soffan fick ny placering. Och jag känner mig överraskande nöjd. Tydligen kan man ha det så här också. 

Att julgranens givna plats dessutom slog mig säger i övrigt något om tidens föränderlighet. Var det inte alldeles nyss sommarhetta?

Eukalyptus

En rätt så otippad helgbukett kanske, men några kvistar eukalyptus skänker vårt vardagsrum lugn och ro detta veckoslut.

Livet med alla dess ingredienser rusar på, och just dessa spretigt väldoftande känns besynnerligt fridfulla mitt i allt som tillvaron bjuder. 

Jag kan egentligen inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att de tilltalar mig så mycket. Kanske är det bladen - nästan odefinierbara i sin blå-grå-gröna färg - eller så är det bara något vackert harmoniskt i dem, som fångar just mig. De lär dessutom vara nästan lika vackra då de torkat, vilket glädjande ger kvistarna en lång livslängd.

I köket står en helt annan favorit bland buketter, men den får jag återkomma till i morgon då dagsljuset gör dess skönhet rättvisa också på bild.

Vinterpynt

Mitt flöde fylls med tomtar av alla de slag, och visst känns det att startskottet har gått. Hemma hos oss får åtminstone tomtarna vänta till nästa helg, men eftersom jag tänker vinterpynt snarare än julpynt, så har i alla fall något nytt plockats fram i vardagsrummet.

Ljusslingan med nakna glödlampor är precis en sådan som jag gillar just nu. Dessutom med timer, så jag slipper tända och släcka - vilket är utomordentligt bra för en som annars med lätthet glömmer antingen det ena eller andra. 

Och så massor med batteriljus förstås. Kvalitetsmässigt är de nästan lika fina som levande ljus numera, och helt utan brandrisk. 

Stjärnan är egentligen en gammal ljusstake, men jag har den upp och ner och föreställer mig att den är en tjusig prydnad istället. Funkar för mig, och definitivt för den här lilla tyllprinsessan också.

I mitt fönster

Hantverk. 

En del har det bara i sig, förmågan att skapa med händerna. Min mormor är en av dem. Hennes vävda löpare har jag skrivit om tidigare, liksom förrfjolårets julklappstavla. Så värdefulla presenter är jag definitivt väldigt bortskämd med. Senaste jul inget undantag, även om jag inte riktigt begrep det först.

I mitt paket fanns nämligen denna.

Och det tog mig en liten stund, någon minut till och med, innan jag kopplade att den här vackra skapelsen - hantverket - är gjort av svarta sugrör och mormors varsamma hand. 

Ovärderligt, precis som vanligt med andra ord.

En aprilmorgon

Mamma, varför snöar det då det snart är sommar? funderade vår fyraåring rätt så neutralt, och jag fick svara något om takatalvi. För även om jag personligen var ganska färdig med snön för tillfället, så är oväntade snöfall sällan någon överraskning den här årstiden. 

Fast snöar och snöar - det är riktigt rejäla handskar som i rask takt faller ner här över backen. Riktigt vintervitt. Och hur märkligt är det inte att vinterlandskapet - något som var så självklart för bara veckor sedan - plötsligt nästan känns obekant och egendomligt.

Inomhus gör vi vårt bästa för att mota vintern med några enkla medel. 

Till exempel med favoritkulören då det kommer till textilier. Allt fler rosa detaljer börjar alltså dyka upp - här ett flera år gammalt kuddöverdrag i det vackra marockanska mönstret som jag gillar så mycket och som därför mer än gärna ännu en gång får pryda våra soffhörn.

Vinterkänslan motas också ganska effektivt med den fina sommardressen från Maxomorra. Verkligen storfavoritspotential i den här tjejens annars så väldigt rosa garderob.

Och så förstås genom gott samarbete. Här pågår städning efter frukost, alla med så hålls känslan på topp. ♥

Nya kuddar

Det är inte direkt något vintrigt sagolandskap som möter en utanför dörren i dag. Snarare tråkigt och blött, så där så att den fyrbenta tänker efter ett par gånger extra om han verkligen behöver gå ut och jag själv får för mig att fixa och dona inomhus. För det kan ju ha den effekten, vädret.

Och förstås, med några splitternya kuddfodral blir det onekligen ganska mycket enklare att förändra, när nu andan faller på.

Att våra soffhörn skulle prydas av just dessa kuddar de närmaste månaderna var ganska klart redan när jag såg dem för några veckor sedan. Och visst är de fina, med det tryckta mönstret och den särdeles aktuella färgkombinationen med virkad passpoal i matt rosa.

Och, med så små medel får jag för mig att jag trivs ännu bättre här hemma. En orsak god som någon att förändra och förnya lite, tycker jag.

Nytt på väggen

Det finns presenter och så finns det presenter. Just den här tavlan, det var en sån där överraskning som fick en att bli alldeles fnissig samtidigt som man tittade igen och igen. Så oerhört oväntad och alldeles, alldeles underbart ljuvlig.

Helt klart en julklapp given med hjärtat. 

Fina murgrönan ger annars ett välbehövligt grönt inslag i vårt vardagsrum just nu, också den en gåva. Och nog är det tur att det finns en uppmärksam fyraåring i huset, som kan hjälpa till när man nästan glömmer den viktigaste detaljen...

Att städa julen ut

Lika ivrig som jag är när det pyntas inför jul, lika skööönt tycker jag att det är att få ut det mesta julrelaterat krafs så här två veckor senare. Som granen, till exempel.

Publiken på första parkett var måttligt road, men åtminstone mutbar. Och note to self: dags att köpa mera majsbågar. 

Fast ja, få ut och få ut. Det mesta av barren kom aldrig så långt, utan blev kvar på golvet. Och då, när ett hav av barr skulle försöka samlas ihop, rev damen minsann av några roade hejarop. Alltid nåt. 

Men det är märkligt, fast det bara är två veckor sedan granen fann sin plats där mot fönstren, så känns det så ovant när den är borta. Kalt på något sätt. Men, desto lugnare.

Här har jag inte gått loss med några pasteller ännu, men det kommer väl om vi ger det några veckor. Tänker kanske för en gång skull vara lite trendig och satsa på den där mixen av babyrosa och babyblått (eller Rose Quartz och Serenity som årets färg(er) från Pantone heter) till våren, vi får se.

Fjäderbollarna som huserade i granen hade jag i alla fall inte riktigt hjärta att gömma undan ännu, så de får ligga på bordet ett tag till, intill ett par batteriljus. De är ju de bästa, de här ljusen som tänder och släcker sig själva men ändå fladdrar så att det nästan ser ut som om de brann riktigt på riktigt. Både vackra och trygga, den bästa kombinationen.

Och nu sprakar elden i öppna spisen. Sämre kan man ha det, denna extremt kalla dag i början av januari.

Vinterpynt

På en hylla i vardagsrummet står ett par inredningsfavoriter, både en fjolårsstjärna från ZbH och så den vackra evighetsrenen från Pentik.

Jag hittade dessutom ett "stickat" ljus i en låda - de som var så poppis för några år sedan att hyllorna på Halpa-Halli gapade tomma. Jag minns att jag lyckades haffa just det här ljuset som det sista ur hyllan, och kom mig därför aldrig ens för att tända det.

I år har jag varit ovanligt försiktig med juliga nyinköp i prylväg. Jag har faktiskt inte alls gått bananaz med pynt här hemma, snarare tvärtom. Vi har våra stornäsade tomtar, en och annan julblomma och så vinterpyntet, till exempel som det ovan.

 Och med det känner jag mig tillfreds och laddad med stämning. Om det bara ville komma lite snö.

Sprakande brasa

Vi är inte överdrivet flitiga att elda i den öppna spisen, men desto trevligare är det istället när det väl händer. Som den mörka decemberkväll som var i går. Elden sprakade och med fötterna uppslängda i soffhörnet kunde man nog ha haft det sämre.

Vår vedkorg av gammalt gummi är annars transporterad landsgränser emellan, eftersom våra fina släktingar i Västerås köpte den på en supermarket där innan den här typen av vedkorgar blev vanliga hos oss. Gamla bildäck är som bekant en ganska stor miljöbov världen över, så att återvinna dem på det här sättet tycker jag är både klokt och dekorativt. Och - det skräpar ju inte runt om den. Bara en sån sak.

Adventstid

Tomtar, ljus och känslan av december. Inomhus åtminstone, utanför dörren hade man ju kunnat önska annat. Vi har pyntat lite, stuvat upp och städat det värsta av det vardagsstök som så lätt lägger sig där man lever.

Så har ju lillajultomten bankat på dörren och slängt in några små klappar! En fin tradition, väl värd att bevara tycker jag. Till en mycket exalterad och sockerstinn lillkilles stora lycka kan jag tillägga, eftersom tomten såklart vet vad som gillas hos oss så har byggande och pysslande gått varmt vid köksbordet denna afton.

Och i morgon är det första advent. Starten på en riktigt fin tid, blött oväder utanför dörren till trots.

Första tomten

Jag har smygpyntat i någon vecka redan, men nu får det vara slut på smygandet. Och även om det inte är dags för någon julpynts-explosion riktigt ännu, så får åtminstone favorittomten kika fram ur gömmorna och ta plats på hyllan, tycker jag.

På samma hylla hittade snöbollarna också in under en glaskupa. För min del behöver det inte vara så avancerat; enkelt med ett stentroll och tre snöbollar i garn blir i mina ögon det vackraste som kan ta plats på en vinterhylla - med affektionsvärde och sånt. 

Så. Bara resten kvar nu då.

Bäst är förstås julgranen - även om det finns vissa spänningsmoment där. Dels är jag inte alls särskilt bra på att hantera situationen då ljusen ska i och förvandlas år efter annat utan undantag till någon form av stresskatastrof, och dels är vår lilla prinsessa säkert väldigt nyfiken på att ett träd plötsligt står mitt i vardagsrummet. Men sen, när det är pyntat och klart och lillasyster förhoppningsvis har vant sig vid att det visst ska stå ett träd som man helst inte ska peta allt för mycket på mitt i vardagsrummet ett tag - då är livet fint.

Vinterlandet

Löftet om snö till helgen infriades och vi fick vakna upp till ett vitt vinterland denna lördag. Vita vinterland gör som bekant lekglada barn lyckliga, och sonen har tillbringat sina förmiddagstimmar med att rusta i snön. Det har varit hårt jobb vill jag påstå - med både snöröjning och slottbygge. Mycket kan man tydligen åstadkomma med ett tunt lager snö på annars blöt mark.

Fast i och för sig.

Vita vinterland gör något med fingerkli:iga vuxna också. Lite snö och så plötsligt var alla kuddar i soffan utbytta. Denna vinter får både nytt och gammalt samsas i soffhörnen, och just nu är det precis så jag vill ha det. 

Två kuddar och en pälsboll.

Sakta men säkert kryper alltså vintern närmare, både ute och inne. Och även om snöskottning och hala vägar inte riktigt kvalar in på någon topplista, så känns det riktigt fint ändå. Lite ljusare. Lite gladare. 

Årstidernas nyanser är inte alla förunnade, och för dem är jag tacksam. 

På ett annat bord hos oss

Visserligen var den fina, lilla granen med egen ljusslinga en present från mormor till storebror - men är man råbarkad som mor så är man. För just nu står den i vårt vardagsrum och lovar oss alla att julen är på kommande.

Granägaren själv menar dessutom, sådär lagom lillgammalt, att han nog borde julstäda innan det är dags att ta in granen i det egna rummet. Så i väntan på fyraåringens storstädning får den stå kvar och lysa upp vårt novembermörker ett litet, litet tag till.

Nygammal trio i marmor

När man ofta upplever lite fingerkli och gillar att plocka och dona hemmavid, så är det ju bra att man då och då kan förnya sig utan att det behöver kosta just något alls.

För den som spar han har - för att sedan sälja på loppis... Den här fina marmor-trion, från när materialet var poppis förra gången, hittade jag alltså på loppis för en struntsumma för ett tag sedan. 

Och nu. Nu när det alldeles snart blir vinter utanför, så är det väl dags att plocka fram dem kan jag tycka. För det är något med marmorn, som jag förknippar med just vinter... Det kalla materialet kommer inte riktigt till sin rätt förrän det är lika kallt utanför, och då är de fina även utan några fladdrande ljuslågor. Som små monument över hur allting kommer igen.