Världen på väggen

Nere i vår källare har vi ett andra vardagsrum i modell mindre, där vi utöver soffa och tv också har en findit-fyndad bardisk. Färgerna i rummet är murrigt bruna, och ännu är vi inte helt framme vad gäller möbler. Drömmen vore förstås en rejäl soffa i chesterfield-stuk, men än har den inte dykt upp.

Däremot har vi äntligen hittat rätt till väggen.

Rummet är inte särskilt stort, men har ändå mycket mera väggyta än vardagsrummet på övervåningen. Så - en tavla, lite lagom rustik och rejäl i storlek, har länge väntat på inköpslistan. Fast, istället för en tavla blev det fem dukar, som vi i ett äkta familjesamarbete (så när som på den yngsta) monterade fast på bitar av finnfoam, som nu hänger på väggen.

Motsatt vägg är en stenvägg, vilket stod högt på åtminstone min önskelista i byggskedet. Vi valde dessutom att ganska genomgående använda rep istället för taklister, och det är ett val vi fortfarande är mycket nöjda med.

  

Fast, i just det här rummet uppskattar jag nog soffbordet mest. Bordet, som mannen har gjort av gamla golvplankor som en gång låg i det hus där min farmor föddes. Även om jag inte är överdrivet nostalgiskt lagd, så kan ändå den vetskapen få mig att bli alldeles salig mellan varven. 

Sakta men säkert tar det sig i det här rummet också. Äntligen, kan jag känna.

Ett halvt decennium senare

När vår källare stod klar för inflyttning för mer än fem år sedan, så hittade jag ingen matta som passade i hallen. Jag sökte en tillräckligt lång, men de var svåra att hitta och de jag hittade var orimligt dyra. Och eftersom tålamod inte riktigt är min starkaste sida så spontanklickade jag hem tre små billiga ryavarianter som fick duga för stunden.

Bah - för stunden. 

Onekligen blev det ju en ganska lång stund. De små mattorna blev bara kvar, trots att de varken har varit särskilt omtyckta eller hållits på plats. Sådär som tillfälliga lösningar ofta blir.

 

Men så kom dagen när jag tillsammans med en god vän och utan vare sig plan eller lista strosade genom en av butikerna som man gärna hamnar på. Och kanske det är just då man gör de bästa fynden, när man egentligen inte letar. Fast egentligen var det ju fina vännen som hittade och jag som hakade på. Först var jag dessutom ganska sval, men vartefter vi rullade ut de olika nyanserna på butiksgolvet så såg ju jag också något dekorativt.

Så de tillfälliga tre är numera utbytta mot en tjusigt mönstrad blå som är alldeles lagom lång, lagom bred, med lite tyngd och behagligt mjuk. Med tiden kommer den dessutom att få bättre fason på sig.

Dessutom bedårande vacker. Full pott i mina ögon alltså. 

Garderobsrycket och sånt

Söndag.

Stora delar av den har jag suttit på knä i vår garderob mellan sovrummet och badrummet, och försökt att få någon slags ordning och reda i det rum som har ropat efter en smula omsorg varje gång jag har gått in där på sistone. Dessutom var det mer än dags att göra sig av med sådant som legat orört i prydligt vikta högar sedan förra gången jag hade motsvarande städryck, och säkert också sedan gången före det. 

Med lillasyster i hasorna fungerade principen ut med allt på golvet och gå genom plagg för plagg riktigt bra. Lycksaligt satt hon mitt i klädhögarna och deltog - så där som små barn tummar och tjuter och rustar - hon med.

Bilden får symbolisera den harmoni man känner efter att få ordningen återställd i ett rum som så behöver. 

Så länge känslan varade vill säga, då just välstädad harmoni och tio månaders flickebarn kanske inte är den mest hållbara av kombinationer. Fröken blev tydligen inspirerad av dagens val av städmetod, för plötsligt hade hon också hunnit tömma ett helt skåp i arbetsrummet - vilket jag såklart inte hade tänkt fortsätta sorteringen med. Plötsligt stod hon där bredvid skrivbordet, upprymd och ivrig och i ett hav av pysselmaterial och fotografier. 

Inte riktigt lika harmoniskt för modern längre, men skrattande bebisar smälter som bekant vilka hjärtan som helst. Att hastigt stuva in allt tillbaka och därefter snabbare än blixten stänga dörren duger också, eftersom det just i det här skåpet inte blir fråga om något städande denna veckans sista dag. I stället är det hög tid att ta gemensam söndagskväll med både väderbitna och städivriga älskade familjemedlemmar. Ha en fin en, ni också!

Stjärnor

Var ska detta sluta... november har inte ens börjat och jag ser redan stjärnor överallt. Just nu är jag lite småförälskad i den här lampan från Star Trading. Bordsstjärnan heter Lysekil, är hela 52 cm och kommer i dessa tre färger. Och jag? Jag gillar alla.

Härifrån

Men, eftersom jag nog ska låta den här förälskelsen gå över av sig själv, så håller jag till godo med mina substitut. Dessa båda stjärnor har hängt med några år redan, men jag låter dem stå framme och jag tycker fortfarande att de är riktigt rara - året om faktiskt.

De här stjärnorna gillar jag alltså riktigt mycket, men i övrigt kan ju stjärnor i inredningen faktiskt börja kännas lite passé ibland - de har ju varit med ett bra tag. Eller, vad tycker du?

Då går jag ner i min källare...

Vårens annalkande till ära kör jag som bekant rosa soffkuddar i vardagsrummet. Det är det rum där jag tycker att årstiderna ska synas både genom fönstren och i soffhörnen, vilket förstås innebär att textilerna byts med jämna mellanrum. Men om vi tar och söker oss till trappan och kilar ner i källaren då?

Då kommer vi så småningom hit.

Turkos i lilla hallen utanför och...

...fortfarande rosa i vårt sovrum. Där vill jag bara ha varma, ljuva pastelliga toner - året om. Ljust rosa, lila och beige. I det här rummet sker ytterst sällan några drastiska förändringar i inredningen, vilket säkert kan tyckas både tråkigt och enformigt. Fast jag vill ju inte ha några andra färger där, och så är det med det. Plus att en av mina stora skatter, mormors vävda, randiga matta, helt enkelt hör hemma här nere.

De tunga mörkläggningsgardinerna köpte jag för länge sedan, och de hänger fortfarande kvar. De mörklägger hela rummet och även om det skulle vara vackert med något skirt och ljust i fönstren, så väljer jag nog de här rejäla gardinerna ändå.

Spjälsängen på plats gör rummet en aning trångt, men vi kör hjärterum&stjärterums-principen, och det är såklart så här det ska vara ett tag framöver. Spjälsängen är annars precis densamma som jag själv sov i som liten, liksom min bror och varenda en av mina kusiner. Det är lite häftigt, och bra att minnas då man morrar över att den kanske inte är lika smidig, eller ens hel, som en splitterny...

 

Pssst... Skymtar du nyinköpen nedan? Det blev en liten stadstur nu i helgen och eftersom de små skogsplaggen var precis så rara som jag trodde, så fick både body och pyjamas följa med hem. Så nu hänger de där, som två små juveler och i väntan på en liten någon att klä.

Stolen är en gammal goding, som har hängt med under hela den tid vi har byggt vårt hem. Den är ranglig har har fler fläckar än man kan räkna, men den har burit och varit ett hjälpmedel och nu är jag så fäst vid den och vad den påminner om att jag låter den stå kvar. Utan att ens överväga ett lager vit målfärg.

Den syns inte på bilden, men precis till vänster, bakom gardinen som skymtar, finns en verandadörr. Själva verandan där utanför saknas visserligen ännu, men en vacker dag så kommer det att läggas några kvadratmeter marksten och kanske till och med placeras någon liten sittgrupp där. Skönt det där, att man aldrig blir utan att göra med hus. Heh.

Homemade

Överlag är vårt hem som bekant ganska IKEA-vänligt. Och det är ju så oerhört tacksamt med möbelaffärer som inte ruinerar en när man befinner sig i det skedet i livet när man behöver mycket möbler, som just när man har ett nybyggt hus som ska fyllas.

Men klart att man ibland suktar efter en och annan dyrgrip. Något vackert man får syn på i någon blogg eller butik. Det gör jag också, och drömma är gratis.

Eller så skapar man sig den dyrgrip, som inte kostar någonting alls om man råkar ha eget material.

Jag vet faktiskt inte om jag har visat bordet gjort av de gamla golvplankorna från familjens gamla bondstuga sedan det blev färdigt, men här kommer i alla fall några bilder från dess plats nere i källarens tv- & whiskeyrum.

Jag har inte hjärta att sätta någon duk på, utan tycker att det lite ojämnt buckliga och mönstret i träet är vackert nog. Vidare drömmer jag om en ny tv-bänk i samma modell, så eventuellt har vi (inte jag) ytterligare ett sommarprojekt att bita i. Gott så.

Men alltså.

Nog är det svindlande när man tänker efter. På just de här plankorna har min farmor, hennes föräldrar och syskon stått, gått och levt. Så där så att det nästan pirrar i magen när man funderar på att just de här plankorna säkert har hållits rena med ett par skopor vatten som sedan sopats med styva kvastar. Eller att någon kanske har suttit här och kardat ull, flätat hår eller förberett en måltid i en kopparkastrull. Kanske min egen farmor sprang barfota precis här som liten.

Svindlande.

Vårt sovrum

Samtidigt som jag knäppte en bild av lampan i inlägget nedan, så passade jag också på att vända kameran mot resten av sovrummet. Jag har för mig att jag inte har bloggat om det sedan det här inlägget, så det kanske är på tiden...

I samma skede som vi spikade takpanelen i rummet, så fick jag för mig att liggande panel på just den här väggen var ett absolut måste - så vi lät helt enkelt takpanelen följa med ner på väggen. Och glad är jag över det, eftersom jag gillar känslan av natur som rummet får tack vare den.

Rummet är inte så stort, eftersom vi prioriterade ett par extra kvadratmetrar i garderoben som ligger vägg i vägg istället. Det har jag inte heller ångrat, även om jag fortfarande kan fnissa åt reaktionen hos vår elementleverantör då jag lät förstå att jag ville flytta väggen så att sovrummet skulle bli mindre. Tydligen ovanligt.

Utöver panelväggen, så har vi också ett "fondhörn", med en tapet ur serien "Vintage" från Boråstapeter. En av favorittapeterna i huset, helt klart, och ibland kan jag känna att den visst hade passat på resterande väggar också. Fast å andra sidan är det här ett extra kärt hörn istället, så kanske man inte ska tänka så.

He va he.

Nya fönsterlampor

De som känner mig vet att det här med lampor och belysning inte riktigt är det jag helst sysslar med i inredningsväg, så därför är det extremt roligt att jag (via lite inspiration hos en ZbH-värdinna häromveckan) har ett par nya fönsterlampor i sovrummet - som jag är otroligt förtjust i! Jag tror att jag aldrig någonsin har varit så nöjd med en lampa, som jag är med just den här pärlan.

Tjusig, eller hur?!

H&M och historien om duschdraperiet

Oj, så jag gillar H&M:s nya "levande" bilder som möter en på deras hemsida! Har ni sett? Det brinner en brasa i kakelugnen och gardinen fladdrar i fönstret, för att nämna några exempel. Titta själv här. Roligt med något nytt!

Och oj, så jag gillar deras duschdraperi med volanger. Lite otippat så är det den klarast lysande färgen jag blir extra förtjust i - tjusigt som bara den! Handdukar finns det också!

Bilder lånade från H&M

Lätt varning för min grynigaste och sämsta mobilbild någonsin här nedan, men så här ser vårt nuvarande duschdraperi ut. Snabbhandlat på K-rauta, eftersom vi hastigt kom att välja att sätta upp en stång när vi inte riktigt var hundra på vilken sorts dörr eller glasvägg vi ville ha där i duschhörnet.

Duschen i svartvitt

Och alltså. Hur smart är det inte med duschdraperi istället för glasvägg, när man plötsligt får för sig att korall minsann är en färg man vill ha i sitt badrum? Jag undrar sådär stilla om inte just det här är en av de där tillfälliga lösningarna som råkar bli rätt så permanenta...

Mannen inreder

I inredningsväg hemma hos oss är det mer eller mindre jag som står bakom de flesta inköp och beslut. Med ett undantag.

TV-rummet i källaren.

Under hela byggtiden hade det här rummet arbetsnamnet "whiskeyrummet" och var alltså det rum som maken hade fria händer med. Bland annat stenväggen är hans val, både vad gäller placering och färgval. Fast, sen när byggandet blev klart, så hamnade rummet i skymundan, och i stället för att bli det whiskeyrum som det var tänkt att bli, så blev det ett helt vanligt halvfärdigt tv-rum, möblerat med gamla vardagsrumsmöbler.

 Tills nu, vill säga.

På Findit kan man hitta det mesta, och visst ska det väl vara en bardisk i whiskeyrummet, när man nu råkar ramla över en. Efter några möbleringsförsök hittade vi en variant som funkar, även om vi är fullt medvetna om att matchningen mellan bardisk och resterande möbler kanske inte är helt hundra... Så småningom tar säkert rummet ny form, men just nu ser det ut så här.

Teven fick alltså byta vägg, och hornet blev helt felplacerat. Surt på onödiga hål i väggen, men så kan det bli ibland. Lite fler hål i väggarna blir nog aktuellt snart, men som sagt. Maken bestämmer här, också vad gäller vad som ska upp på väggarna.

Vad jag tycker om disken? Först var jag kanske inte helt salig över dess storhet, men nu känns den helt okej. Riktigt bra, till och med.

Barnrummet

Av alla rum på nedre våningen, så är det nog barnrummet som jag har tyckt har varit roligast att fundera på och planera lite kring. När det dessutom är ett väldigt uppskattat rum av dess ägare, så blir det bara ännu roligare.

Efter lördagens Ikea-resa är allt det som var tänkt införskaffat, och rummet börjar kännas ganska färdigt nu. Utöver sängen, som var välplanerad och efterlängtad (trots att vi nog inte tar den i bruk nattetid riktigt ännu), fick finaste lillkillen dessutom det lilla miniköket som jag har tjatat mig blå om i flera omgångar. Låt vara att rummet så gott som enbart består av Ikea-grejer, vi är knappast de enda i världen som gillar smart och förmånligt då det kommer till att inreda barnrum.

Men, jag verkar inte riktigt hitta rätt vad gäller möbleringen. Fram och tillbaka har jag flyttat och stuvat om. Och om och om igen. När jag inreder åt mig själv så brukar jag vara ganska mån om att inte trycka in allt längs med väggarna, men efter en intensiv leksession med finaste vännerna så kändes möbleringen lite fel och "olekvänlig" så jag började flytta om i rummet - igen. Numera ser det alltså ut så här, med så mycket lekyta på golvet som möjligt.

Köket hade jag väl egentligen gett upp hoppet om. Tyckte det var lite för dyrt och så. Men så följde både sonens mormor och farmor med till Tammerfors och resten är historia. Kökshistoria. Stort tack till er som är så kloka att ni slår er ihop! Lillkillen är hursomhelst i sitt esse. Nätt och jämt så vi kom oss iväg till dagis i morse, när leken var som roligast.

Den uppmärksamme noterar lilla duken. Av min mormor, såklart. Klart det ska vara en hemvävd miniduk på bordet. Ska det va´så ska det va´! :-)

Grovköket - opyntat men klart

Sedan jag blev med grovkök så har tvättandet blivit ett rent nöje. På riktigt. Jämförelsevis med tidigare, då maskinerna stod trångt, garderoberna var fullproppade och tvättkorgen gärna kom att fungera som förvaring så är det en helvändning. När utrymmet både vad gäller arbetsyta och förvaringsyta mer än väl räcker till, då funkar vardagen.

Eller ja, åtminstone just nu, med nyhetens behag i ryggen. Fråga igen om några månader, så ser vi hur det känns då.

Just den här löparen måste vara en av de äldsta av mormors skapelser jag har. Tror att jag fick den i samband med vår allra första lägenhet för mer än tio år sedan, och att plocka fram den efter att den har legat i en låda i flera år skapar en liten känsla av déjà vu. Ljusblått var länge en favoritfärg, ända tills de mera beiga tonerna kom mellan de senaste åren. Tills nu, då jag blev lite nykär i färgen. Är det månne vår i luften?

Sådär alltså. Väldigt avskalat och sterilt - FÖR avskalat och sterilt kan vi ju konstatera. Tur att piffet bara är en Tammerfors-resa bort...

Just nu

Projekt "nu är hemmet dubbelt större" är ett lite större äventyr än jag kunde ana. Jag gick runt och trodde att bara byggandet blev klart så... Byggandet är relativt klart, liksom städande gånger många - men resten var mera än jag trodde.

Det har varit en hel del möbelmontering (se bäddsoffan som skymtar på bilden!), enormt mycket klädflyttande från den ena garderoben till den andra och en himla massa hmmm:anden kring vad som egentligen ska finnas var. Jag är inte så bra på det här med planering, även om jag försöker, så det blir lite fram och tillbaka med jämna mellanrum.

Men. Vi är nere. Vi sover i vårt nya sovrum och vi leker i den nya barnkammaren. 1,5-åringen fullkomligt älskar sitt lilla Ikea-bord och sina små stolar, så det är där vi hänger nuförtiden. Förutom när vi (jag...) inte går an som galningar för att jag vill ha allt klart precis just nu vill säga...

Bilden har väl inte så mycket att göra med inlägget, annat än att den råkade finnas närmast  i telefonen. Dammsugaren är det jag som använder, medan makens innebandyklubbor är populära hon han som skymtar i hörnet... Inte lika populära hos mig då kanske, men ännu har inget gått sönder.

Göromålen och insikterna

Du kanske redan har gissat vad bloggtystnaden beror på?

En mopp

Under de senaste dagarna har det putsats och städats inför det stora. Att det är klart nu, på ett ungefär. Husets nedervåning, som i princip har hållit oss sysselsatta sedan vi flyttade in, är redo att ta emot oss och vi ska börja använda den. Det är en lite overklig känsla egentligen, att vi är framme nu. Att vi ska hinna umgås också, och inte bara bygga.

Just nu är händerna torra som aldrig förr och ryggen påminner om sin existens, så åtminstone har man ansträngt sig mer än normalt. Och det känns bra. Riktigt bra.

En annan känsla som kommer på är vetskapen om en viss möbelbrist. För när vi plockade ner tv, tv-bänk och whiskeyhylla från vardagsrummet på övre våningen, så blev det väldigt tomt där istället. Det är med andra ord himla bra att vår tjejgrupp Daisys i Harrström ordnar en Ideapark- och Ikearesa snart... Kom med du också!

Nu ska jag nog kasta mig en stund i våra gamla lädersoffor som fick nytt liv i tv-rummet och njuta lite. Se hur det känns att ha ett tv-rum och så.

Också ett sätt att använda ett rep

Att sätta upp taklister behöver faktiskt inte vara arbetsdrygt. Det kan gå på tio minuter också...