Rosa maj

När april övergår till maj är det rosa nyanser i kvällssol som fyller vårt vardagsrum.

Det enklaste av sätt att förnya ett helt rum är som bekant att byta kuddfodral, och de här rosa som skymtar i bakgrunden har väntat på att komma i användning ända sedan i höstas när jag köpte dem. Då kändes de allt annat än lockande, men när sommaren står för dörren är känslan såklart en annan.

Valborg och första maj firas naturligtvis också med mina favoriter eukalyptus och några ljuvt rosa nejlikor på bordet.

En glad melon i ballongformat på det och vår lediga söndag mitt i veckan känns alldeles lagom piffig. Glad första maj, alla!

Måndagsblomma

Den här vasen köpte jag i höstas, så minsann har den fått vänta ett par månader på sin första bukett. Men, den som väntar på något gott... 

Första arbetsdagen efter två veckors julledighet, kändes det helt rätt att vika in och plocka med sig årets första tulpaner. Krispigt lila tillsammans med de vackraste av vackra eukalyptuskvistar pryder de vårt vardagsrum denna årets andra vecka. 

Lite blomster gör gott åt själen. 

Att vara hemma i dagsljus

Det är mörkt om kvällarna nu. 

Och morgnarna - nä, mamma, det är natten än påstår lillasyster då det är dags att börja dagen, fem gånger per vecka. Tidigt i morse var det förstås ombytta roller, och jag som försökte mig på en motsvarande nä, vännen, somna om - det är fortfarande natt. Vis av erfarenhet har hon förstås vardag efter annan lärt sig att svaret på den kommentaren är nekande, så med ett fnys lät hon förstå att hon minsann var hungrig.

Jodå.

Fast vår lördag är både behaglig och välbehövlig. Vi är hemma, alla tillsammans. Några nya tavlor har kommit upp nere i tv-rummet i källaren och tvättmaskinen snurrar.

Och barnen leker i solen. För nu skiner den och bjuder ett dagsljus som är alldeles makalöst vackert. 

Måndagspepp

Att livet mestadels består av helt vanliga vardagar kan vi säkert vara överens om. Vardagar som fylls med jobb, läxor, matlagning och alla möjliga kvällsaktiviteter. Så där som livet är, helt enkelt. Eller som man i bland skämtsamt säger; bara bestående av måndagar och fredagar.

Måndagar och fredagar ja. Visst blir måndagen alldeles behaglig och mjuk i kanterna med en ny och färsk fredagsbukett på bordet? Är alldeles förtrollad av kombinationen eukalyptus, monsterablad och höstlig färgklick i ett par nejlikakvistar, vilket är en klok förälskelse då just dessa växter är hållbara och låter en njuta både måndag och fredag.

En annan som är rätt så behaglig på just den här bilden är familjens åldring där på soffkanten. Nemo börjar snart på sitt trettonde levnadsår, även om han nu som nyfriserad faktiskt ser oförskämt fräsch ut där han ligger på sin vanliga plats, med full utsikt åt alla håll. Även om jag är ganska övertygad om att just synen kanske inte är helt hundra, längre. 

Om blomprakt och sommarlovsdagar

Helt klart var det alldeles för länge sedan bordet i vardagsrummet har prytts med någon vackert spretig fredagsbukett. Visserligen är det inte fredag i dag, men när det är semester kanske det inte spelar någon större roll, kan jag tycka.

Så, fredagsbuketten på en måndag - på sämre sätt kan man definitivt inleda sin vecka.

Om att ha mått som prinsessor

Guldstunder är det, när en helt vanlig tisdag får fyllas med värdefullt kompishäng. Tid att prata om allt och inget - precis sådär som det ska vara när man träffas och bara är.

Och värdinnan fick en bukett lika genomvacker som hon själv.

Själv har jag också fått en bukett - vacker på ett helt annat sätt. Storebror följde med mig på kvällspromenad i går, och när man är sex bast så påminner man gärna sin mor om att stanna upp och plocka en och annan blomma också. Dikena är ju fulla av dem, och barnaben smidiga och snabba.

Så jo. Midsommarvecka med blomster och vänner. Inte illa alls, kan jag tycka.

I ett hav av blomster

Eller ja, nästan i alla fall. 

Både utanför och inomhus grönskar det nu - dessa dagar av sommar och skolavslutning gör sånt med ett hem. I köket samsas de vackraste av blommor, alla härstammande från skolans avslutningsfest i går. Blommor i kombination med värdefulla rader som värmer, det sätter onekligen guldkant på ett läsårets sista kapitel.

Och på mina promenader varvas kännspak havsluft med syrenernas ljuvliga doft. Den kom fort i år, sommaren. 

Om att hitta nya favoriter

En fredag i taget faller jag allt djupare förälskad i de enklaste av blomsterfång. De hållbara, med sorter jag knappt vet namnet på (men får fenomenal hjälp att hitta i lokala blomsterbutiken) och sådär lagom pudrigt matta i färgen. 

Tänk vad några gröna kvistar gör för ett rum. Och för en själ. Skulle resten av huset helgstäda sig själv fanns inget alls att klaga på. 

Helgblomster

Inte riktigt lika tjusiga som från början, kanske, men fortfarande står eukalyptuskvistarna på paradplats i vårt vardagsrum. Numera helt torkade förstås, men förvånansvärt hållbara och rätt så trevliga att se på.

Trevliga att se på är också våra helgtulpaner. Lila, som alltid är den färg som lockar allra, allra mest.

För både mor och dotter, uppenbarligen. 

Gåvor att vara tacksamma för

Tulpaner.

De hör januari till på något sätt. Krispigt pastelliga gillar jag dem - precis som buketten jag fick igår. Allra vackrast gör de sig förstås i aaltovasen, jag tycker som bekant om när det blir lite spretigt.

I bakgrunden skymtar också en av storebrors julklappar, som i och för sig är lika uppskattad av lillasyster. I nätet klättrar, hänger och klänger de, och eftersom vi har det mitt i huset där vi är mest hela tiden, så används det också mest hela tiden. 

Rörelseglädje, minsann.

Eukalyptus

En rätt så otippad helgbukett kanske, men några kvistar eukalyptus skänker vårt vardagsrum lugn och ro detta veckoslut.

Livet med alla dess ingredienser rusar på, och just dessa spretigt väldoftande känns besynnerligt fridfulla mitt i allt som tillvaron bjuder. 

Jag kan egentligen inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att de tilltalar mig så mycket. Kanske är det bladen - nästan odefinierbara i sin blå-grå-gröna färg - eller så är det bara något vackert harmoniskt i dem, som fångar just mig. De lär dessutom vara nästan lika vackra då de torkat, vilket glädjande ger kvistarna en lång livslängd.

I köket står en helt annan favorit bland buketter, men den får jag återkomma till i morgon då dagsljuset gör dess skönhet rättvisa också på bild.

En sista fredag i februari

Jag vet inte vad det är, men med tiden (åldern?) får jag så himla svårt att inte unna mig lite helgblomster. Välarrangerade och pampiga buketter i all ära, men just nu gillar jag mest av allt vardagslyxen i enkla och vackra tulpaner.

Under fredagen så där annars så har tre steg blivit fem i den yngsta familjemedlemmens repertoar, och jag blir alldeles full i skratt av att titta på hennes svajiga gång. Hon skrattar också, förstås - så vi skrattar tillsammans fast av lite olika anledningar, kanske. Makalöst häftigt är det oberoende, när man ska försöka greppa att en liten fjunig bebis har blivit så stor att hon tar egna kliv.

Storebror tycker också att det är rätt så tufft - för han menar att hon nog är ett barn nu. I stället för bara en bebis, som tidigare.

En annan som också blir stor är just storebror. Han svarar tydligen i telefon och förmedlar ärenden numera, när jag själv inte lyckas med konststycket att svara när det ringer. Och så önskar han sig en alldeles egen tidningsprenumeration, med Bamse kanske. Eller Musse Pigg, för han är cool.

Så jo. Två stora små hemma hos oss numera. Vart tiden försvinner har jag ingen aning om, men säg den som har det.

Just nu är det i alla fall åter tid för veckoslut och familjesamvaro, med officiell start i fångarna på fortet så småningom. Och så helgens bukett då, som sagt. Ett okonstlat knippe tulpaner.

Det måste ju vara det trevligaste sättet att ta in lite helg i hemmet, tycker jag.

Trevlig helg!

Egentligen saknar jag ord för att skriva så mycket just i dag, men med hjälp av en tulpanbukett i de vackraste nyanser jag vet vill jag åtminstone önska er som tittar in ett riktigt trevligt veckoslut.

Buketten är det förstås jag själv som uppskattar allra, allra mest, men den kamouflerades effektivt som en tidig alla-hjärtans-present till mina käraste; familjen. Nu ska jag tillsammans med två av dessa tre kära titta på Fångarna på fortet. Varenda kotte vet ju att just det programmet är något av det häftigaste som finns - när man är fyra. 

Att lufta aaltovasen

Plötsligt fullkomligen exploderade min stora tulpanbukett från i fredags, och blommorna rände på både höjd och bredd. Så när jag ändå klippte nya snitt för att jämna upp längden passade jag på att byta vas och istället fylla en annan favorit med de vackra blomstren. 

Det är sällan man har blommor som verkligen fyller den på ett vackert sätt, tycker jag. Så - som med så mycket annat - ville jag passa på. Även om det innebar att jag plockade om en väldigt välgjord bukett, så drog jag mig till minnes att jag faktiskt gick en kurs i blomsterarrangemang en gång i tiden. 

Fast om jag ska vara ärlig. Att jag deltog i kursen är väl också i princip det enda jag kommer ihåg från den veckan, så kanske vi inte tittar alltför noga på detaljerna. På håll blev det helt okej i alla fall.

Vintertulpaner och sånt

Utanför dörren har vi det vitaste av vinterlandskap, men med en lite tråkigt grå himmel. Om man skulle fotografera så vore det nästan svårt att veta om bilden var i färg eller svartvit - och då kan det vara extra skönt att vila ögonen på lite ljuva nyanser på bordet istället. 

Tulpaner, alltså. De vackraste.

Och så mina nya favoriter, paret som för ovanlighets skull får mig att tända värmeljus mitt på blanka dagen så där så att storebror förvånat frågar vilka gäster som ska komma nu. 

Men även om det är lördag, så är det en väldigt oskriven sådan. Vi bara är och det är bara vi. Lillasyster har fått en tredje tand, jag tycker mig känna av och uppskatta helgen på ett helt annat sätt nu då jag lite försiktigt har fyllt på med fler arbetspass i veckan och husets båda herrar jobbar flitigt utomhus. 

Och nu, nu ska nog jag och lillasyster också bege oss ut i vintern en stund. Medan den faktiskt är vintrig. 

Nytt på bord och i vardag

Det här, det är säsongens första tulpaner hemma hos oss. Ljuva är de - sådär som bara tulpaner kan vara när de mitt i smällkall vinter viskar om vår lite längre fram. Jag brukar ofta få för mig att jag har en massa olika favoritblommor, men varje gång januari kommer så rättar årets första tulpaner till sådana villfarelser. Klart det är tulpanerna som är bäst.

Med det nya året kommer också en liten förändring för vår del. Inte så stor, i alla fall inte för tillfället, men ytterligare några arbetspass tillkommer i min vardag - och det känns riktigt bra. Lite som att kombinera de bästa av världar, med både fortsatt hemmaliv med de två bästa småtyperna jag vet och värdefullt förvärvsarbete med sånt som jag brinner för. 

Så. 

Lika mycket som jag ser fram emot nästa veckas nystart, lika mycket njuter jag nu av veckoslut. Med färska, krispiga tulpaner på bordet.

Bröllopsdag

Mammaledighet ja.

Det är underbart och ljuvligt på alla sätt och vis - men att gå hemma om dagarna gör något med min förmåga att hålla reda på dagar, tider och diverse händelser. Jag kanske inte behöver gå in på närmare detaljer över allt jag lyckats rådda till de senaste veckorna, men att glömma vår bröllopsdag räknas kanske till en av de större missarna.

Fast när jag själv svävar i denna märkliga minneslöshet, så känns det oerhört fint att min andra hälft minns dagen och kommer hem med de vackraste av ljusrosa rosor.

♥

Hjärtan på tråd

Plötsligt vet mina gröna fingrar inga gränser och hemmet nästintill fylls med blomster...

Nå nää, skojar bara. Men just den här blomman, hjärtan på tråd, är något av det sötaste jag vet i växtvärlden. Bladen är som pyttesmå hjärtan, medan blommorna i sin anonymitet liknar små lyktor. Och det bästa av allt, den är lättskött och ska torka ut mellan varje vattning. Som hand i handske hemma hos oss alltså...

...men eftersom jag är en ärlig människa så kan jag berätta att jag faktiskt tidigare har testat varianten att låta blomman torka ut mellan uttorkningarna också. Men det funkade inte.

Blomster och semester

Häromdagen fick sovrummets stackars murgröna möta sin skapare, och jag får inse att det här med att hålla växter vid liv inte riktigt är min grej. Fast sen kunde jag ändå inte hålla mig från att göra ett nytt försök med något vackert rosa-lila, som ropade mitt namn i byns blomsterbutik häromdagen.

Lite som en tulpanbukett, nästan, står denna vackra Calla på byrån nere i källaren. Vatten en gång i veckan, det måste jag väl klara av...

Så där annars så njuter hela familjen till fullo av semesterdagar. Vi kommer och går, och vi fyller dagarna med att umgås med varandra och våra närmaste. Lite strandliv ser vi också fram emot, nån dag när solen ler lite extra. 

Extra roligt ska det också bli med familjedag nere vid fiskehamnen imorgon, med fisksoppa och lite andra aktiviteter på schemat. Välkommen med!

Lördag del 2

Den här lördagen har minst sagt varit en av de bättre. Förmiddagskaffe hos kompisarna,
effektivt arbete med rejäla framsteg i källaren, en ljuvlig unge som har varit det bästa umgänge man kunnat önska hela dagen lång och en lugn kväll som ännu återstår. Huset är inte ens alldeles upp och ner. Det kunde inte vara bättre.
 

Vändagsbuketten som snart har tio dagar på sitt konto, är fortfarande lika snygg. Tulpanerna däremot, som faktiskt kom hem samma dag som vi fick den här, dog tyvärr svältdöden för så länge sedan att jag knappt minns av dem längre.

Sådär annars har vi tjuvstartat sommarsäsongen med något stora sommarskor direkt importerade från varmare breddgrader. Lilleman gillar otroligt mycket, och skulle helst ha dem på jämt - snubbelrisk till trots.

Och så är det ju så, att vissa saker, händelser eller dofter plötsligt sliter en tillbaka i tiden utan desto större förberedelse. Som ett par ljusblå fejkcrocs från södern alldeles tydligt kan göra. Plötsligt sitter vi på golvet, den lilla 10-månaders lillkillen och jag. Han har fått sina första par skor och jag trär på dem försiktigt. De sitter perfekt och den lille fattar inte vad det är frågan om. Han skakar den lilla foten gång på gång, innan han ställer sig upp och provstår det nya. Lilla, lilla hjärtat.

Jag kan inte låta bli att minnas tillbaka till mini-sandalerna han hade i somras när han började ta de första vacklande stegen. Tänk hur mycket som händer på så kort tid när barnen är små. Jag fattar inte, trots att jag är mitt i det.