söndag 2 december 2018

Julklappstips

Inlägget är ett samarbete.

Mitt jobb gör förstås att mitt kalenderår normalt sett börjar i augusti med läsårets början, men i år kommer jag faktiskt att byta kalender vid årsskiftet - för vad annat kan man göra när den här fantastiska landar i postlådan?



Från Personlig almanacka förstås, och personlig är den definitivt. Jag valde en nytagen bild på barnen på framsidan, färger som tilltalar och skänker lugn och sidor som jag behöver i min arbetsvardag. 

Mina vardagar är förstås fyllda med lektioner, så jag valde layouten med tre rader per timme för lektionsplaneringar. Längst ner satte jag in små rutor för bland annat veckans dagistider och varje ny månad startar med ett uppslag med hela månaden.




Eftersom jag alltid använder en kalender fullt ut, så har jag också stora krav på papperskvaliteten. Det funkar förstås inte om mina rader lyser genom till nästa sida, och i den här kalendern är pappret rejält tjockt och pennan glider lätt. 




Själva planeringsverktyget på hemsidan är enkelt och smidigt och jag gjorde dessutom min kalender i mobilen, vilket var precis lika lättarbetat som på datorn. Ytterligare en stjärna i kanten får detta svenska företag för att man uppmärksammat finlandssvenskan och ger oss en kalender på svenska men med finländska högtidsdagar. Bara en sån sak!

Så visst är jag nöjd. Jättenöjd till och med. Den perfekta julklappen till mig själv, helt enkelt.

lördag 1 december 2018

Glad lillajul!

December är en magisk månad - intensiv och fylld till bredden - men likaväl ljuvligt förtrollande. I arbetets tecken är det mycket som ska ske på några få skoldagar denna årets sista månad, precis som det också på hemmaplan finns måsten på en lång rad.




Fast jag gillar ju julen, och alla dess måsten behöver förstås inte alls skapa stressfyllda dagar. Så, i sakta mak betar vi av på listan. Och jag gör mitt bästa för att hålla det här inläggets första rad i åtanke - en magisk månad.

Glad lillajul, alla!

lördag 24 november 2018

Julmagi

Att ta med sina ungar på fotografering är väl knappast något som får en förälder att jubla. Det är så mycket som känns svettigt - stressen innan, kläder som ska hållas rena och prydliga, hår som ska ligga rätt, ansikten utan mjölkmustascher och så tålamodet och medgörligheten som ska leverera på max under själva fotograferingsstunden.

Fast förra veckoslutet gjorde vi just det ändå. Väldigt spontant, så nappade jag på ett erbjudande att fotograferas av en lokal fotograf i prästgårdsmuseet i kyrkbyn. Lika spontant kläddes barnen i röda nyanser och avslappnat möttes vi för en överraskande trevlig fotosession. Vi togs emot med öppna armar och fotografen Valeria bjöd till och med på kaffe innan.

Temat då? Jul, förstås. Salen i museet andades spektakulär jul och jag är så glad och innerligt nöjd att jag nappade, eftersom bilderna är fantastiska. Jag brukar som bekant inte visa barnens ansikten på bloggen, men idag kan jag helt enkelt inte låta bli.




Julmagi är bara förnamnet. Makalöst vackert!

torsdag 22 november 2018

Finn två fel

Det är svårt att hålla sig för skratt när man finner sitt barn, stilla väntandes på trappan, med en helt ny huvudbonad än stunden innan. Granristomten också, för den delen.


Tålamodsprövande, intensiv och hur underhållande som helst. Tre ord som minsann står högt upp på listan över adjektiv som beskriver detta barn.

söndag 18 november 2018

Att ha dagsljus

De har varit onödigt gråa ett tag nu, promenaderna. Till och med på veckosluten, då man ändå hinner ut medan det råder någon form av dagsljus, så har det färglöst dystra legat som en slöja över en. Novembermitt, och det brukar förstås höra till. 

Så visst är det makalöst vackert när dagens morgonpromenad äntligen erbjöd välkommen variation till det gråa.


Soluppgång. Och en ljuv energidusch som är synnerligen välbehövlig den här årstiden.


Å andra sidan radas dagar och veckor på rad med en hiskelig fart, och vi kommer högst antagligen att stå inför juleljus och vita snötäcken alldeles, alldeles snart.

Livet. När började du rusa så snabbt?

fredag 16 november 2018

Down memory lane

När vi ändå är inne på dialoger med det lilla barnet, så kan jag ju bjuda på ytterligare en - från i morse.

Lillasyster filosoferar och minns tillbaka, i bilen på väg till dagis.

Mamma, i din mage var det mörkt. Och man fick bara gröt till mat.

Jodå. I takt med att hon får större ordförråd och blir lättare att förstå blir också vardagsfunderingarna vassare. Eventuella farhågor att samtal med den lilla treåringen på något sätt skulle bli långtråkiga känns åtminstone väldigt avlägsna för tillfället.


Sommarbild på sommarbarn.

tisdag 13 november 2018

Begreppens abc

Mamma, vad är det för väder i dag? frågar hon, helt apropå. Och svarar också, innan jag hinner. Överdrivet ivrigt.

Måndag!

Rart så det strålar om det. Fast fel, förstås. 

Älskling, idag är det tisdag, svarar jag. Och vädret har väl varit ganska fint, tycker du inte? fyller jag i. 

Mmm, säger hon. Tisdag.


Och ännu en gång fick jag mig en liten påminnelse om att det nog är en hel del man ska lära sig, längs barndomens stig.

söndag 11 november 2018

Shopparkompis

Jag antar att det är någon form av milstolpe, då det plötsligt går skapligt lätt att bocka av en rätt så lång shoppinglista i sällskap av sin treåring - och i går var det verkligen så. Tidigare har det definitivt inte varit så självklart att ta med henne på de där svängarna in till stan, då ärenden och måsten har samlats på hög och väntar på att betas av, men visst blir hon större, hon också. 

Hon ville förstås väldigt gärna med och kom med stora löften om att hålla handen och vara snäll - och något förvånat får jag konstatera att hon för det mesta höll det hon lovat. Onödigt artig var hon också mellan varven, som när hon frågade expediten om hon faktiskt fick komma in i butiken med skorna på. Så när som på en akut hungerattack i kassan på guldsmedsbutiken så gick det hela förvånansvärt enkelt, helt enkelt. 

Shopparkompis med annan kompis

Shoppingsugen var hon också, så inför nästa gång krävs det troligen ett nyanserat förtrolighetssnack kring att man inte kan köpa precis allt man ser.

lördag 10 november 2018

Farsdagstips

Med risk för att outa årets farsdagskort lite i förtid för mottagaren, så väljer vi ändå att tipsa, min son och jag. För det är ju ett så roligt sätt att göra kort!

Storebror går i ettan, vilket innebär att han upptäcker bokstäver, bokstavsljud och att skriva i rasande takt. Och visst är det häftigt, att ta del av det egna barnets resa mot litteracitet! För att ta vara på den sprudlande ivern i det skrivande barnet så väljer jag att börja i onlineprogrammet wordart när vi gör farsdagskort i år.

Enkelt och smidigt är det, att själv skapa ett ordmoln där kreativiteten får flöda, samtidigt som vi har en värdefull stund av tillsammanstid.


Vi listar alltså ord som storebror tycker att pappa är - äventyrlig, rolig och hjälpsam till exempel - och sedan väljer vi typsnitt, format, färger och det roligaste av allt; formatet på själva figuren där orden sedan samsas. I gratisversionen kan man sedan spara bilden som en jpeg, och därifrån printar vi.




Vi valde att göra en fluga och resten av kortet kompletterar också ganska bra, tycker vi.

måndag 5 november 2018

Fotofrossa

Just nu fylls de sena timmarna på vardagarna med fotografier. Det brukar bli så den här tiden på året, då jag donar på med nästa års foto-almanacka.

Du som också har tagit för vana att göra egna väggalmanackor vet säkert precis vad jag talar om - för inte är det enkelt att plocka ut tolv bilder, gärna liggande i god kvalitet, årstidsbundna och jämnt fördelade mellan syskonen i rättvisans namn. Och mitt i just den processen, så klickade jag på fel mapp och fick en sötchock. 




Julen 2015. Lillasyster var nio månader och storebror fyra år. En evighet hand i hand med en tidens blinkning. Förunderligt är det.