Då går jag ner i min källare...

Vårens annalkande till ära kör jag som bekant rosa soffkuddar i vardagsrummet. Det är det rum där jag tycker att årstiderna ska synas både genom fönstren och i soffhörnen, vilket förstås innebär att textilerna byts med jämna mellanrum. Men om vi tar och söker oss till trappan och kilar ner i källaren då?

Då kommer vi så småningom hit.

Turkos i lilla hallen utanför och...

...fortfarande rosa i vårt sovrum. Där vill jag bara ha varma, ljuva pastelliga toner - året om. Ljust rosa, lila och beige. I det här rummet sker ytterst sällan några drastiska förändringar i inredningen, vilket säkert kan tyckas både tråkigt och enformigt. Fast jag vill ju inte ha några andra färger där, och så är det med det. Plus att en av mina stora skatter, mormors vävda, randiga matta, helt enkelt hör hemma här nere.

De tunga mörkläggningsgardinerna köpte jag för länge sedan, och de hänger fortfarande kvar. De mörklägger hela rummet och även om det skulle vara vackert med något skirt och ljust i fönstren, så väljer jag nog de här rejäla gardinerna ändå.

Spjälsängen på plats gör rummet en aning trångt, men vi kör hjärterum&stjärterums-principen, och det är såklart så här det ska vara ett tag framöver. Spjälsängen är annars precis densamma som jag själv sov i som liten, liksom min bror och varenda en av mina kusiner. Det är lite häftigt, och bra att minnas då man morrar över att den kanske inte är lika smidig, eller ens hel, som en splitterny...

 

Pssst... Skymtar du nyinköpen nedan? Det blev en liten stadstur nu i helgen och eftersom de små skogsplaggen var precis så rara som jag trodde, så fick både body och pyjamas följa med hem. Så nu hänger de där, som två små juveler och i väntan på en liten någon att klä.

Stolen är en gammal goding, som har hängt med under hela den tid vi har byggt vårt hem. Den är ranglig har har fler fläckar än man kan räkna, men den har burit och varit ett hjälpmedel och nu är jag så fäst vid den och vad den påminner om att jag låter den stå kvar. Utan att ens överväga ett lager vit målfärg.

Den syns inte på bilden, men precis till vänster, bakom gardinen som skymtar, finns en verandadörr. Själva verandan där utanför saknas visserligen ännu, men en vacker dag så kommer det att läggas några kvadratmeter marksten och kanske till och med placeras någon liten sittgrupp där. Skönt det där, att man aldrig blir utan att göra med hus. Heh.

Vårt sovrum

Samtidigt som jag knäppte en bild av lampan i inlägget nedan, så passade jag också på att vända kameran mot resten av sovrummet. Jag har för mig att jag inte har bloggat om det sedan det här inlägget, så det kanske är på tiden...

I samma skede som vi spikade takpanelen i rummet, så fick jag för mig att liggande panel på just den här väggen var ett absolut måste - så vi lät helt enkelt takpanelen följa med ner på väggen. Och glad är jag över det, eftersom jag gillar känslan av natur som rummet får tack vare den.

Rummet är inte så stort, eftersom vi prioriterade ett par extra kvadratmetrar i garderoben som ligger vägg i vägg istället. Det har jag inte heller ångrat, även om jag fortfarande kan fnissa åt reaktionen hos vår elementleverantör då jag lät förstå att jag ville flytta väggen så att sovrummet skulle bli mindre. Tydligen ovanligt.

Utöver panelväggen, så har vi också ett "fondhörn", med en tapet ur serien "Vintage" från Boråstapeter. En av favorittapeterna i huset, helt klart, och ibland kan jag känna att den visst hade passat på resterande väggar också. Fast å andra sidan är det här ett extra kärt hörn istället, så kanske man inte ska tänka så.

He va he.

Nya fönsterlampor

De som känner mig vet att det här med lampor och belysning inte riktigt är det jag helst sysslar med i inredningsväg, så därför är det extremt roligt att jag (via lite inspiration hos en ZbH-värdinna häromveckan) har ett par nya fönsterlampor i sovrummet - som jag är otroligt förtjust i! Jag tror att jag aldrig någonsin har varit så nöjd med en lampa, som jag är med just den här pärlan.

Tjusig, eller hur?!