Tidens tand

Inlägg i samarbete med Maxomorra.

Egentligen hade jag inte ens hunnit reflektera över om det började närma sig eller inte, det bara hände. Fast bearbetat eller inte, så inser jag att spänningen sällan är så stor som när man är fem år och tappar sin första tand. 

För visst är det något fascinerande över att se sitt förstfödda barn med en rejäl glugg där ett par små mjölktänder tidigare fanns. Kontrastfyllt också - var det inte bara igår vi gladdes åt små vita risgryn som kikade upp i det lilla barnets tandkött? Tiden rusar, och allt det där.

Även om åren som har gått sedan han till oss kom bara är fem, så påminns man, tack vare en kännspak glugg, om att tid vandrar. Om det värdefulla i stunden som är nu. Och visst är det så att ibland, när vardag rullar med vardagens hast, är det bra att påminnas.

Kläderna kommer från Maxomorra, som under åren har blivit en riktig trotjänare då det kommer till  klädval till barnen. Glada, mjuka och miljövänliga kläder - som med sin lekfullhet också gör just det. Påminner om det värdefulla i stunden som är nu.

Varmt tack till Maxomorra! @maxomorra_official