För det allra mesta lyckas jag kombinera de bästa av världar eftersom jag har ynnesten att ofta promenera med mina vänner. Motion och själavård, på en och samma gång.
Men ibland så blir timmen sen eller tillfället olämpligt, och då känns det också fint att mitt Harrström räcker till, också som promenadsällskap.
Känslan av privilegium börjar redan några steg utanför dörren, eftersom byns båda kvarnar står här. Präktiga, åldersstigna och kännspaka. En liten bit till och vägen bär mot havet. Det lockande, som för bara några dagar sedan överraskade med att vara isfritt. Det glittrande, speglande, som låter en andas lugnt och landa i de ögonblick som är.
Just den här promenaden skippade jag dessutom mina hörlurar, för att istället, tacksamt, låta vårens allehanda ljud fylla min stund. Kvitter och skrän, i den saliga blandning som en kustby är så trogen.
I natt sover jag gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar