måndag 25 januari 2016

Företagsam bagare

Det är en företagsam son jag har. Ofta tycker jag att det är rätt så kul med en kille som sprudlar av idéer och därefter också skrider till verket, och lika ofta suckar jag lite förstrött då dessa idéer normalt sett vållar mycket eller ännu mera merarbete för en annan. 

Så där som jag hann tänka i dag, när herrn plötsligt stod och rörde i en skål med ägg och socker. Jag bakar, sa han som om det vore det mest självklara en fyraåring kan ta sig till klockan tio en förmiddag. En liten suck kan eventuellt ha hörts från min sida - jag bakar gärna, men helst då andan faller på för mig själv - men sen svalde jag den, satte lilltjejen på första parkett i matstolen bredvid och tänkte hjälpa till. 

Fast tji fick jag. Näe, mamma, jag vill baka den här kakan själv sa han och godkände bara hjälp med att smälta smöret och sedan få smeten i formen. Så en barnbakad kaka, med två ägg och resten bjöds det på till kaffet hos oss i dag.




Det är det jag alltid har sagt; inte är det så noga med mått hit och dit då det kan bli bra ändå. Faktiskt riktigt bra, så ur den synvinkeln är det i och för sig lite synd att jag inte riktigt har koll på mängderna den unge bagaren använde. Vi får helt enkelt njuta så länge den varar. 

Och den där första sucken, den var nog väldigt långt borta när stoltheten sedan tog över. 

3 kommentarer:

  1. Svar
    1. Tack! Jo, det är mycket assisterande innan, haha. Ska läsa upp din kommentar för bagarn själv i morgon, gissar att han blir riktigt glad!

      Radera