Mitt på stadstorget slog det mig, att det minsann inte är varje dag vi är ute på tumis nuförtiden, han och jag, så desto mera värdefullt blir det ju när vi väl är det, jag och min förstfödda. Det som från hans sida började som en rätt så motvillig tjänst - att följa med mig på några ärenden till stan - förvandlades snabbt till värdefulla timmar av tillsammanstid.
Och viktiga ärenden hade vi minsann, för hem kom vi bland annat med en ny ryggsäck till den blivande förstaklassaren. Lunch åt vi också, delikat och utsökt och jättejättegott löd utsagan, och det är ju inget dåligt betyg av en blivande sjuåring kan jag tycka.
På tu man hand med en pojke som plötsligt har blivit stor har man lika plötsligt tid att strosa runt. Köpa en ny keps. Sätta sig ner på torget under ett parasoll. Ta det lugnt, för en stund.
Som balsam för själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar