...kan åtminstone i min värld också fungera som ett lite finare ord för det eviga kivande som pågår syskon emellan. Sunt och normalt och alldeles vanligt sägs det, även om man som förälder inte alltid begriper varför de ska vara så himla nära varandra jämt, då de ändå inte riktigt kommer överens. Så jag norpar ett förtroligt samtal med min förstfödde och önskar lugnare dagar och ett längre storebrorstålamod.
Vad han svarar?
Okej, jag ska titta i min almanacka och se om jag har tid att sluta bråka med henne.
Jahapp. Återstår att se om han hittar någon lucka nu då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar