I går var jag ute på min fjärde båttur på lika många dagar, och medan solen blänkte och vattnet glittrade kunde jag inte låta bli att tänka, att jag nog håller på att bli biten, jag också. När väderförhållandena är de rätta och ungarna sitter still så känns det gott.
I går var vi längre än jag varit förut, barnen badade i ljummet vatten och treåringen som på hemresan började bli sömntung satt i min famn - på ett sätt som jag på inga sätt är van med - nästan hela färden hem. Storebror, som redan har hunnit med lika många turer som sin far, börjar få kläm på allt möjligt, vilket ger helt nya känslor i mig. Ungarna kommer ju faktiskt att växa upp med båt. Sjövana. Tänk att man kan hitta nya saker som känns så rätt också i vuxen ålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar