Normalt sett dras jag inte alls åt möbler i femtiotalsstuk, men det är något med den här fåtöljen. Plötsligt kan jag inte släppa den, jag tittar, rynkar lite på näsan, hmmm:ar och fattar inte vad som hände. För jag tycker faktiskt att den är snygg. Riktigt snygg.
Och jag undrar om den inte skulle göra sig ganska bra i ett sovrumshörn framför en skrivstilstapet. Man vet ju inte före man har testat!
Jag blev också kär i den där fåtöljen, nu försöker jag med all makt övertala mig själv om att det finns ett ledigt hör någonstans åt den (vilket det verkligen inte finns)...
SvaraRaderaHaha, skönt att höra att man inte är ensam! :-)
Radera