söndag 29 september 2013

Säg cheese!

Telefonens kamerafunktion kom verkligen i användning, när jag kom mig för att knäppa några utomhus-bilder i morse. Favoritmodellerna är förstås rätt rörliga, så några perfekta porträtt blir det ju sällan frågan om, men ändå.


Jag är överlag rätt så dålig på att få de digitala bilderna till pappersformat, vilket är tråkigt med tanke på den mängd foton man faktiskt har - framförallt i mobilen. Någon gång då och då klickar jag hem en fotobok, ibland mera välplanerad och ibland lite som det råkar bli, men nog uppskattar jag de böckerna när de väl finns.

Jag minns förr, när man hade 24 bilder per rulle (och ibland en eller annan extra - vilken lycka!), som dessutom skulle framkallas över disk. Jisses, den spänningen när man hämtade ut fotografierna, satte sig på närmaste bänk och snabbt som ögat bläddrade genom bunten gång på annan. När man knappt kom i håg vilka bilder som skulle vara med, eftersom det ibland gick så lång tid mellan framkallningarna och när det kostade 60 mark för 24 bilder. Eller minns jag fel? Kanske det var billigare.

Nå, nog var det hursomhelst lite mera dramatik med fotografier på den tiden. Bara i morse, knäppte jag fler än dåtidens rulle kunde rymma - och knappast kommer särskilt många av dem att ens föräras med en framkallning.

2 kommentarer:

  1. Känner så väl igen mig, dendär förväntan när man framkallat en ny rulle och fick ta sig en titt på vilka bilder som egentligen fanns på rullen. Numera finns urvalda bilder på bloggen men hur mycket som helst i telefon, kameran, datorn, man borde framkalla men med hundratals (tusentals?) bilder att bläddra igenom så känns det inte så lockande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen visst, att framkalla är ju inte direkt omständigt - men att bestämma vilka bilder som ska framkallas är desto värre. Och ju längre man låter det gå mellan gångerna, desto fler blir bildskörden att välja bland.

      Radera