Gjort på sistone

Ja, man kan ju undra vad det är för vits att ha en blogg när man nästan aldrig kommer sig för att blogga. Dock finns den nog med i tankarna oftare än inläggen ramlar in...

De senaste dagarna har varit grå. Grå och kyliga och blöta. Vi har nyttjat de vinterfodrade gummistövlarna utomhus och klättrat på väggarna inomhus däremellan. Och de där lediga stunderna (som nog infinner sig då och då också som tvåbarnsförälder, tänka sig) har jag visserligen parkerat mig framför datorn, men av andra orsaker än att logga in på På Kvarnbacken.

Jag har nämligen förlorat mig i fotografiernas värld. Beundrat, begrundat och beställt vackra porträtt och tack-kort med lill-tösen samt sorterat de miljoner bilder man hinner ta på sex, sju veckor när ett nytt barn har blivit till. Således är dessutom ett första fotoalbum med lillasyster i huvudrollen på väg hem till oss - något tidigt kan kanske tyckas, men storebror har ett likadant av sin första levnadsmånad och det är vältummat och omtyckt av huvudpersonen själv kan jag lova. Sen gäller det väl bara att försöka hålla jämna steg också när vi närmar oss året, för då är det dags för en ny bok om samma mönster ska följas.

Det är förresten inte bara framkallningssidorna jag har surfat runt på de senaste dagarna. Egentligen borde man kanske inte försöka sig på skor på nätet. Men nu gjorde jag det ändå. Det må vara grått ute nu, men nog hoppas vi på en riktigt skön sommar i år också.

Och då behöver man sommarskor.

Till exempel knallrosa sådana.