Knubbiga bebisfingrar som sticker fram ur en onepiece, alltså. Hur sött som helst.
Den här utstyrseln köptes medan hon ännu var i magen, innan vi ens visste att det var en hon som skulle komma. Och när man köper något på förhand så kan man ju lite lätt komma av sig och glömma bort en och annan pärla som väntar i garderoben. Men just i dag slog det mig, och visst passar den perfekt nu.
Och från en dag till en annan blev det plötsligt enkelt att sätta sig upp sittande alldeles, alldeles själv. Så sitter hon så en stund, stolt, styv och svajande. Lite andra partytrick har hon också på gång, som att sträcka armarna mot en, veva mot lampor (man blir säkert miljöskadad när modern går an med vaaar är lampan?!) och så vill hon väldigt gärna hitta något att hålla i, så att det nästan skulle gå att ställa sig upp så småningom.
Att nätterna blir sämre när det finns så mycket att lära sig kanske man kan ha förståelse för, ett litet tag i alla fall.
Allra roligast är det fortfarande att upptäcka världen i magläge, för då kommer man som bekant framåt. I raketfart numera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar