Jag minns en tid då det var rätt så häftigt att överhuvudtaget kunna skriva ut dokument. Att kunna ha en bild i en datorskärm, som med några knapptryck och flertalet sladdar kunde printas och till exempel bli en tavla på väggen. Ett av många barndomsminnen av den digitala utvecklingen, från den tiden då man aktade sig för att printa i onödan och färgen torkade ut mellan gångerna.
Mest kanske jag minns känslan - att det var något nytt och i själva verket ganska så coolt. Och så kan jag inte låta bli att undra, om det kanske kommer att kännas likadant om 20 år eller så för mina elever, fast den här gången med den spännande 3D-skrivaren som numera huserar i vårt klassrum som minne.
Skrivaren är klassens och skolans pris, eftersom vi knep förstaplatsen i en tävling, och visst är vi glada att kunna berika våra dagar med dess funktioner. Att kunna printa saker är häftigt i sig, och att vi dessutom så småningom kan låta eleverna bekanta sig med att själva rita i 3D och dessutom kunna printa den egna designen känns alldeles förträffligt bra.
Så jo. Till och med jätteglada är vi, över vår tjuvstart in till framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar