Jag längtar tills i morgon, säger han då han alldeles för sent för en vardagskväll går nerför trappan på väg i säng. Och jag stannar upp, funderar, vad är det för särskilt som händer i morgon?
Ingenting särskilt alls.
Så jag kan inte låta bli att tycka att det är ganska fantastiskt. Han, som har haft en riktigt bra, men ändå alldeles vanlig dag, längtar till en ny morgon med tanken om att den ska bli en lika bra, vanlig dag som den som var.
Jag längtar tills i morgon.
En handfull ord som värmde mitt hjärta för en liten stund. Livspusslet består av många bitar, av allehanda slag, och jag undrar om inte just den stunden var en riktigt viktig hörnbit.
På bilden är det kanske inte just livspusslet som läggs, men nästan. Vi har byggt en trappa här på gården, men mer om det i ett annat inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar