Det var en dag för någon vecka sedan som det plötsligt stod en vacker blombänk hemma hos mina föräldrar. Byggt av min fars hand, förstås, så jag kunde ju inte riktigt låta bli att rätt så tydligt ändå berömma och önska.
Lika plötsligt hade också jag en.
En fantastisk vacker en, nu med innehåll lika spretigt som kärleksfullt. Blomman jag fick av klassen då vi avslutade läsåret och en kruka med blommor som jag inte kan namnet på men som är lika ljuva ändå. Mårbackapelargonerna har jag i alla fall koll på, kanske den vackraste blomman jag vet just nu.
Som godis för ögonen.
Som godis för ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar