Inte riktigt den sommarvärme vi väntar på, men nästan. På trappan är det lä och solen får värma oss i fred från envisa vindar, så barnet plaskar på i sin lilla plastpool med gott humör. Och jag njuter av min kaffekopp och de lediga dagar som nu radas på varandra.
Inne finns något vackert att njuta av också. Några pioner ur min mormors rabatt följde med hem efter ett besök hos henne i går, och visst är de bedårande rara i sin nyans så levande att den får ett simpelt namn som rosa att verka futtigt.
Sommartid. Alldeles magisk och makalöst vacker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar