lördag 26 november 2016

Dags för jul i vardagsrummet

 Inlägget i samarbete med Maxomorra.

En hel höst har passerat sedan solrosen i september här under. En hel höst, fylld med vardag och dagis och jobb och allt däremellan. Som en blinkning, nästan, har dagar förvandlats till veckor och månader - och nu står första advent för dörren. 

Vår femåring har plockat fram varenda tomte han har hittat i julgömmorna - fjorton stycken räknade jag till - och jag märker att jag har mjuknat då det kommer till hanteringen av dessa. Julen är barnens, och även om jag tidigare år har varit väldigt rädd om min tomtesamling, så tänker jag nu att de borde tåla lite ivriga barnahänder.


 




Och i den stilen fortsätter vår lillajulslördag. Jag försöker mig på lite lätt städning, medan dessa två energiskt kånkar tomtar av och an. Lite som att skotta snö i snöstorm.


Barnens glada tröjor kommer från favoriten Maxomorra. 

söndag 11 september 2016

Sol inne

När knappt en enda av solens strålar har lyckats tränga genom det envisa molntäcket tidigare i helgen, så kan åtminstone den här vackra erbjuda solsken över en andra söndag i september.



Vi har loppis i byn nu i helgen och både vas och nyplockad solros är fynd av den bättre sorten. Sådana som gör en glad, ni vet. Fast loppis i byn - människorna, sorlet och allt det där - det är sånt som gör en rätt så glad oavsett.

måndag 5 september 2016

God höst med Maxomorra

Inlägget i samarbete med Maxomorra.

Om morgnarna kan man riktigt känna den nu, höstluften. Jag har börjat jobba sådär riktigt på riktigt igen, och med det känns faktiskt höstlig färgprakt och kyligare vindar helt okej. Lite nystart, med vardag och helg - omvartannat. 

Och, med höst i luften och dagisvardagens återkomst, så var det extra trevligt och välbehövligt när ett klädpaket från favoritmärket levererades ända till dörren.




Kläderna från Maxomorra är mjuka, glada och snälla och dessa höstplagg i mjukaste ekologisk bomull är inget undantag. Höstens kollektion är precis lika trevlig som tidigare kollektioner, samtidigt som de som vanligt är både miljövänliga och tvättåliga. 

Nya favoriter, helt enkelt.



 
Varmt tack till Maxomorra! @maxomorra_official

söndag 31 juli 2016

En nästan-kram

Nu när vi ändå är inne på fotografier med värde.

Jag satt alldeles nyss och sorterade bland alla bilder på minneskortet, då jag råkade på denna pärla från i våras. Och vet ni, jag blev riktigt tvungen att stanna upp för att tänka tillbaka en liten stund. Dels för att hon är så mycket större nu, redan - men kanske framförallt för att just den här bilden blev ett minne sådär riktigt på riktigt.

För där låg han, vår fyrbenta, och funderade över livet, medan familjens yngsta lutade in för att kramas litegrann. Eller ja, kramas och kramas. Så där som det blev när det ännu inte riktigt var på klart med avstånd och sånt. En nästan-kram.




Och jag minns så väl hur hon sekunden efter att jag knäppte ylade till av spänningen och tittade på mig med samma krökta rygg och det största av leenden och glittrande blick. Och hur jag tänkte att jag var en sekund från det perfekta fotot. 

Fast nu, när jag månader senare stannar upp, tänker tillbaka och minns - så förstår jag ju att det ändå blev det perfekta fotot. För vad är väl ett perfekt foto om inte ett fyllt med minnesglimtar?

tisdag 19 juli 2016

Ettårsfotograferingen

Jag publicerar sällan väldigt tydliga bilder på våra barn, men nu kan jag inte riktigt låta bli att gå lite, lite längre än jag annars brukar. För vet ni, vi har en hel drös med sagolikt vackra bilder på vår stora, lilla ettåring.




Bilden nedan till exempel. En favorit bland många. Fröken fick nallen som nyfödd av sin storebror, och bara en sådan sak gör ett fotografi av en klänningsklädd ettåring med tygblomma i håret extra vackert.




Och det är så lustigt att bilderna blev så bra, för själv tyckte jag mest att jag sprang och bar tillbaka den lilla damen då hon konstant försvann ur bild denna soliga junikväll. Och att hon, när hon väl stod stilla, mest bjöd på århundradets uppvisning av hela grimas-spektrat. Så - när bild efter annan faktiskt är svindlande vacker blir man lite tagen. Ömsom leende och ömsom grimaserande, fast alltid sådär fantastiskt söt som bara ett litet barn kan vara.

Klart man är partisk, men när man nästan får en tår i ögat av att bläddra genom dem alla, då får man kalla ettårsfotograferingen lyckad.


Fotograf: Julina Skog

måndag 18 juli 2016

En sommarens höjdpunkt

Det känns nästan lite märkligt, att efter drygt en månads tystnad logga in och skriva ett nytt blogginlägg. Men, det brukar ju bli så om somrarna; mindre tid framför datorn och mera med annat. Vår sommar består av lediga dagar som avlöser varandra - roligt program varvat med utmaningen i att hålla två barn sysselsatta med allt vad det innebär. Och så matlagning, den eviga.

Vardag och roligheter, helt enkelt - omvartannat.

En av sommarens höjdpunkter var förstås vårt besök i Astrid Lindgrens värld. Sällan sitter man som förälder lika förtrollad som sitt barn, men det gör man i sagornas tid i Vimmerby. Vi fyllde två dagar med teaterstycken och upptäckariver, då man mellan föreställningarna fick bekanta sig med och leka i byggnaderna, de omgivande miljöerna och med alla de fantastiska karaktärerna som hela tiden var i roll och bjöd på små pratstunder. 

Som att stiga rakt in i inte bara en, utan många sagor. Magiskt.

Ronja Rövardotter






Bröderna Lejonhjärta








Pippi Långstrump






Och förstås Emil i Lönneberga






Vi åkte med riktigt höga förväntningar, och kom hem ännu mera positivt överraskade än förväntat - det säger kanske en del om kvaliteten på upplevelsen. Tio av tio guldpengar.

lördag 11 juni 2016

En smula materiell lycka

Ibland så kan man bara inte låta bli. För även om det var ett par presenter jag var ute efter, så gick det helt enkelt inte att lämna dessa fina stop i butiken. Present till mig själv, kanske.



Framför mig ser jag långa, varma sommarkvällar ute på verandan, och så något svalkande gott i detta extremt trevliga dryckeskärl. För tillfället kan man nästan låta sig luras till invigning, då det ser så väldigt varmt ut - med kvällssol som värmer skönt genom rutan - men när man sticker ut näsan genom dörren så förstår man att just den här lördagskvällen inte direkt förverkligar några ljuva sommardrömmar. 

Men kanske snart.

måndag 6 juni 2016

Sommarlovstårta

Efter en hel dag utomhus i onödigt hård blåst i går, så är det ganska skönt med inomhustimmar i dag. Vi - jag och min fyraåringe bundsförvant - har bakat. Lillasyster fick finna sig i att titta på, och det gick överraskande bra det också.


Det må vara bökigt att ha två små hjälpande händer till sin tjänst då man bakar tårtor som ändå kräver ett visst mått finlir, men samtalet under tiden är guld värt. Sällan får man höra så mycket av de innersta tankarna som när man står sida vid sida och blandar smörkräm. Hemligheter och känslosamheter. Och så lite om Pippi, den nya idolen som vi fick komma så nära inpå under gårdagens parkinvigning

Sämre måndagar har man haft. 

tisdag 31 maj 2016

Sommarstart

Dagar så pass varma att man riktigt känner att den är här nu, sommaren - det blev vi plötsligt väldigt bortskämda med. Att dessutom se sin förstfödda skjortklädd och sjungande, längst fram i kyrkan bredvid alla kompisar, gör något med en. Värmen spred sig inåt, så att säga. 

En halvtimme ägnad för de minsta i kyrkan kan onekligen kännas rätt så speciell, hann jag tänka samtidigt som jag njöt av att ha en pojke stor nog att sitta stilla, lyssna och följa med. Våravslutningar är fina saker för en liten. Bekymmerslösheten. Ivern. Och så lite, lite nervositet på det.

Fast det är inte bara en sista dagisdag och våravslutning för vår fyraåring som är spännande just nu. På söndag har vi officiell invigningsfest av aktivitetsparken här i Harrström. Parken, som är en sådan pärla i vår by och som jag är så glad över, har gått från idé till projekt till underbar plats på ungefär tre år. Och nu på söndag firar vi den. Äntligen.

Med en riktigt spännande gäst dessutom...




...Pippi Långstrump! Hur häftigt som helst! Så, nu på söndag rivstartar vi sommarlovet med några roliga timmar tillsammans i parken. Välkommen med att fira med oss!



måndag 23 maj 2016

Paus

Sällan är det så tyst i huset, som när det råkar sig att storebror undantagsvis slumrar till samtidigt som lillasyster, mitt på en vanlig vardag. 




Så - med två slocknade stjärnor i varsin kammare och flera lugna minuter radade på varandra gäller det att finna sig snabbt och ta tillfället i akt. Den fyrbenta ligger med andra ord utfläkt över soffans ryggstöd och jag har parkerat mig på motsatt sida med en rykande het kaffekopp i en sprillans ny mugg. Viskar till den vita lurvbollen som ligger med huvudet djupt ner över armstödet, men får inget gehör. 

Och så slappnar vi av, båda två på sitt sätt.




Sommarens muminmugg är en av de finaste, tycker jag. Det är något med den, som påminner om barndomssomrar och de varmaste av minnen. Jag minns när jag tillsammans med några vänner plockade blommor som fyllde allas våra famnar och hur vi stod på rad och fotograferades med den enorma buketten. Egentligen, enligt bildbeviset, var det kanske inte alls någon extremt enorm bukett - men minnet säger något annat och det är ju det som räknas.

Jag är knappast någon stor samlare - men om det finns något som jag inte kan få nog av att samla på mig så är det förstås dessa vackra muggar med muminmotiv, som fyller våra skåp så att hyllorna nästan bågnar. Vi använder dem jämt, och jag är en av dem som tycker att det bara är trevligt med olika motiv på samma bord. 




Fast av just den här vackra skulle jag gärna ha några till och göra något alldeles nytt - duka enhetligt med mumin. Åtminstone på sommaren.

Så sånt. Sommarporslin och sommarminnen. Små saker, som gör en glad.