torsdag 25 april 2019

Min bästa bok

 Inlägget innehåller reklam.

Och så blev hon fyra, vår lillskrutta. 

För några veckor sedan, redan, men ändå.




När man blir fyra finns det många tankar som snurrar, som huruvida födelsedagen innebär att man blivit vuxen eller om man åtminstone ska börja skolan nu. Där är vi förstås inte riktigt ännu, men visst känns det att hon har blivit en helt egen person, med stark vilja, eftersträvansvärd iver och idel entusiasm. 

Personlighet, helt enkelt. 

Även om det absolut också fanns oerhört mycket personlighet i flickebarnet redan från början. Men ändå. Större blir hon, och nya utmaningar och behov möter oss alla vartefter. Plötsligt berättar hon om sina dagar med ord. Hon målar innanför konturerna och visar prov på stor kroppskontroll. Hennes stunder av koncentrationen sträcker sig allt längre och plötsligt anas också en gnutta tålamod i mötet med något nytt.

Och hon orkar lyssna på allt längre berättelser.




Eftersom läsning ligger mig varmt om hjärtat så gömde sig några alldeles unika böcker i ett av födelsedagspaketen. Personliga. Sådana som lockar till läsning, av flera orsaker.




För inte undra på att det blir intressant när hela boken är skräddarsydd att handla om en själv. Och brorsan. Mamma, pappa och gamla momma får också vara med på ett hörn, utan att för den skull ta för mycket plats av bokens stjärna. Dessutom ser vi alla ut ungefär som vi gör på riktigt, vilket förstås gör berättelsen ännu mera verklighetstrogen och intensiv. 




Böckerna har jag beställt från Min bästa bok och det finns ett stort urval av olika böcker för barn i olika åldrar. I några enkla steg matade jag in barnens namn, hårfärg, hudton och lite andra uppgifter beroende på bokens innehåll, och innan beställning fick jag läsa ett smakprov på den valda bokens innehåll.




Själva boken har också hård pärm och stadiga blad, vilket är värdefullt med tanke på hur mycket det bläddras i dessa böcker, också av barnahand.




Både som förälder och pedagog kan jag inte annat än hylla dessa skräddarsydda barnböcker. De är välskrivna och innehållsrika. Engagerande och färggranna.

Och riktigt, riktigt glada.





onsdag 24 april 2019

Skymningspromenad

För det allra mesta lyckas jag kombinera de bästa av världar eftersom jag har ynnesten att ofta promenera med mina vänner. Motion och själavård, på en och samma gång.

Men ibland så blir timmen sen eller tillfället olämpligt, och då känns det också fint att mitt Harrström räcker till, också som promenadsällskap.

Känslan av privilegium börjar redan några steg utanför dörren, eftersom byns båda kvarnar står här. Präktiga, åldersstigna och kännspaka. En liten bit till och vägen bär mot havet. Det lockande, som för bara några dagar sedan överraskade med att vara isfritt. Det glittrande, speglande, som låter en andas lugnt och landa i de ögonblick som är.


Just den här promenaden skippade jag dessutom mina hörlurar, för att istället,  tacksamt, låta vårens allehanda ljud fylla min stund. Kvitter och skrän, i den saliga blandning som en kustby är så trogen.


I natt sover jag gott.

måndag 22 april 2019

Morgonpromenad

I arla morgonstund är kanske att ta i, men ändå. Då och då på lediga dagar strålar jag och min vän samman för tidiga morgonpromenader - och ni må tro att det är uppskattade stunder. 

Solglitter, världsligt värdefulla analyser av tillvaron och motion. Vinnande kombinationer, såklart. 




Och just i dag dessutom öppet hav. Goda tider väntar.

söndag 21 april 2019

Söndagssysslor

Då och då slår den till, impulsiviteten, och bra är väl det. I morse fick jag för mig att sortera i kökslådorna; Joo, en timme tar det, max bedyrade jag för mannen, som hakade på. Nå, det blir ju trångt när två vuxna och en unge börjar tömma skåp och lådor, varpå mannen i sin tur föreslår att han kan tvätta fönster istället.

Sagt och gjort. 





 
Det där med en timme förstår man ju var rena fantasier, men annars gick det bra. Sällan har väl en söndagskväll känts mera ombonad och behaglig. Köket tömdes på ett antal års krafs, keramik som inte längre används har flyttat ut och fönstren är skinande rena. 





Teamwork när den är som bäst. Och jag, jag är lika tacksam varje år för att jag slipper ha hand om fönstertvätten. 

lördag 20 april 2019

Att fira påsk

Egentligen är jag inte så påskig av mig. Vi har det inte särskilt pyntat här hemma, och inte har vi några större måsten i kalendern över påskhelgen heller. 

Men två rara häxor har vi, vars kannor blev överfulla i takt med att tiden tickade mot eftermiddag. En hel årsförbrukning, analyserade den större, och knappast har han helt fel. 



Dessutom kom faktiskt påskharen på besök senaste natt. Tur var väl det, för storebror började leta direkt han vaknade. Den tradition man en gång har infört behöver hållas i minnet, kan vi konstatera. I år väntade bland annat två ludna tippor i ägget, och inte fick de någon dålig plats inte. Mina gula tulpaner fick gott sällskap, och båda barnen var rörande överens om (för en gångs skull) att det är där de små fåglarna hör hemma.





I samma veva som påskharen smög förbi hittade jag också dessa söta i mina gömmor. De är barnens egentligen, en gåva av storebrors gudmor, men jag låtsas ändå att de är mina. Så lillasysters intensiva förslag om placering nere i hennes rum till trots har de sin givna plats på mormors löpare på köksbordet.




I år säger jag som Ernst - i det enkla bor det vackra. Helt enkelt.

fredag 19 april 2019

Sommardrömmar

Lillasyster har upptäckt filmer från Astrid Lindgrens värld på Youtube. Wow, säger hon. Diiit vill jag åka

Faktum är att hon redan har varit där en gång, fast hon inte minns. Och det visste vi ju, när vi åkte då för några somrar sedan, att det ena barnet var i perfekt ålder för allt det som Vimmerby erbjöd en liten att uppleva och det andra alldeles för litet.  

Bevisligen, då man tittar på bilderna.




 Just den här bilden knäppte jag mitt i teatern om Ronja. 




Sov gjorde hon också när vi andra tog del av det här. 




Och en mycket mindre storebror tittade dessutom fascinerat på de något skrämmande föreställningarna om Skorpan och Jonathan Lejonhjärta.  Lillasyster var förstås inte med här heller.





Så kanske vi åker en gång till, till sommaren. 

Och det känns inte tokigt på något sätt. Riktigt roligt, däremot, vore det att hänga ett par dagar i barnens paradis. Igen.

torsdag 18 april 2019

Gult

Solsken från klarblå himmel lyser över backen idag. Fast lillasyster är inte riktigt kry, så trots att vädret lockar har vi inte tillbringat någon större stund utomhus. 

Men en mindre. 

Och visst är det härligt att än en gång återupptäcka hur skönt det är när solen värmer ens ansikte. Att inse att man står och ler sådär fånigt som man gör när man landar i solsken efter en längre paus. Som balsam för själen, minst.



Samtidigt låter jag ledigheten sjunka in med något annat vackert att vila ögat på. Lika gula som solen är de, tulpanerna som pryder vårt vardagsrum denna påskhelg.


Sånt gör också gott för själen.


onsdag 17 april 2019

Påsklov

Onsdag kväll i stilla veckan. Klockan stegar på tio och lugnet lägger sig.

Nu väntar lika många dagar påskledighet som handen rymmer fingrar. Det är länge det, säger familjens yngsta, och visst har hon på sätt och vis rätt. Vi har inga stora planer alls, egentligen, annat än det uppenbara då det kommer till påskfirande i vår familj; påskhäxandet - och förväntansfullheten inför just den biten går nästan att ta på.

Dessutom lär temperaturen bjuda på en liten känsla av sommar enligt prognosen, som en alldeles underbar påminnelse om att vi har en ljuv tid framför oss. 


Ljuv solnedgång har vi också, just denna afton.

måndag 15 april 2019

Björksav

Så länge jag kan minnas har jag förknippat våren med mera kli och nys än njutning av allt det där andra som april tar med sig när hon dyker upp. Gröna nyanser och knoppar tappar ju så lätt sin charm när det egentligen mest är jobbigt att vara. Såklart. Och jag är ju långt ifrån den enda pollenallergikern här i världen, så det finns säkert en hel drös människor som upplever vårarna på precis samma sätt.

Så låt mig tipsa om något som verkar fungera rätt bra för mig.

Björksav.

Vi tappar det rakt i flaska, nu för andra året i rad, och jag dricker. Ett kylskåpskallt glas om dagen känns rätt för mig, och varje dag förundras jag över att jag fortfarande inte känner av några som helst symptom. Eller jo, i lördags för en dryg vecka sedan däckades jag av vad jag antar var en del alpollen i luften - och det var då vi också borrade första hålen i björkarna här hemmavid.

Sedan dess är det lugnt. Och precis som förra året hoppas jag dag för dag, att det ska fortsätta vara lugnt ända tills träden grönskar och sommaren står för dörren.



I väntan så njuter jag av våren, jag också.

söndag 10 mars 2019

Dagstripp västerut

Nu var jag inte där, eftersom jag och tösabiten gjorde Leos lekland samtidigt, men i det här fallet litar jag på de säkra källorna - och trampolinparken Jump lär vara exceptionellt bra för en hoppglad sjuåring.




Att rekommendera alltså, om man som oss har vägarna förbi Umeå. I rättvisans namn sökte jag också i den egna kamerarullen efter en bild på flickebarnet. Och visst, här till exempel, poserade hon glatt bredvid girafferna. 


I en sekund.