torsdag 17 januari 2019

Att fylla år, eller inte

Men mamma, varför är jag såå liten?! utbrister hon. Vaaarför?

Vi är egentligen lite oense, hon och jag. Jag fyller år och hon har svårt att acceptera att det inte är hon, och då blir det bevisligen ganska jobbigt att fira sin mamma. Fast fira och fira - det är alldeles tydligt något som skaver i henne även om vi på inga sätt firar.

Jag vill vara stor, fortsätter hon. Varför är jag inte stor?

Hur stor vill du vara då, hjärtat? frågar jag och hon håller armen så högt upp som hon bara når. Okej, vännen, men hur många år? fiskar jag vidare.

Fyla.

Fyra år borde hon alltså vara, för att anse sig själv stor nog. Och det där är förstås intressant, att i barnavärld så blir man stor efter att man har fyllt sitt nästa levnadsår.

Den här bilden är således från förra gången hon blev stor.


Att livet både är förunderligt och föränderligt är glasklart. Såklart. Nu sover hon som inte fyller fyra i dag, och i morgon slipper vi förhoppningsvis tampas med födelsedagars vara eller inte vara.

fredag 11 januari 2019

Att bara vara

Medan hårda vindar viner i knutarna, så passar jag på att kika på några promenadbilder från lite mera stillsamma väderförhållanden häromdagen.



Det är fredag, igen. 

Att livet rusar, det börjar jag bli nästan skrämmande medveten om. Jag närmar mig ytterligare en födelsedag, och får nästan räkna för att hålla reda på åren som har fyllts på som pärlor i ett halsband. Ett efter annat.


Men i insikten om tidens mäktiga hastighet, är det en ynnest att då och då också kunna stanna upp. Blicka ut över vintervitt hav och bara vara för en stund. Att pausa. Känna stunden och fylla lungorna med den alldeles särskilda luft som finns i mitt Harrström.

Även om just den stunden knappast infinner sig denna stormiga afton. 

tisdag 8 januari 2019

På isen

Va, ska man glida?! säger hon medan hon med små, små steg - stolt och ivrigt - promenerar runt på isen med sina skridskor. Ja, älskling, försök att glida fram, svarar jag. 

Men hon är nöjd, även om hon inte glider. Hon går med sina steg - mamma, pappa, titta jag kan! - och hon känner att hon lyckas.



Och det är väl det som räknas, tänker jag. Tids nog lär hon susa fram, hon också.

måndag 7 januari 2019

Måndagsblomma

Den här vasen köpte jag i höstas, så minsann har den fått vänta ett par månader på sin första bukett. Men, den som väntar på något gott... 




Första arbetsdagen efter två veckors julledighet, kändes det helt rätt att vika in och plocka med sig årets första tulpaner. Krispigt lila tillsammans med de vackraste av vackra eukalyptuskvistar pryder de vårt vardagsrum denna årets andra vecka. 

Lite blomster gör gott åt själen. 

lördag 5 januari 2019

Att plocka undan julen

Precis på samma sätt som jag plockar fram julen i vårt hem, så städar jag också bort den. Lite i taget, så där så att det varken känns jobbigt eller helt påtagligt.




Julgranen har vi förstås fortfarande, den skymtar lite där i hörnet som du ser. Och julblomman och stjärnorna i fönstren, men tomtarna har fått krypa ner i sina lådor, liksom jullöparna på borden och mina vackra keramiknissar som jag älskar så mycket. Tomtarnas tid är över för denna gång, helt enkelt. 

På bänken och köksbordet har jag istället rullat ut de av mormors vävda löpare som brukar få komma fram på den här sidan om året. I färger som ger löften om vår och ljus passar de bra just den här årstiden, tycker jag.






Och som vanligt så är jag inte ensam om att dona på här hemma - vår lilla förbereder för tårtkalas minsann. Inte blir det tråkigt, inte.

fredag 4 januari 2019

Pusselstund

Vi bygger pussel, min lilla och jag. Det går bra, och jag tänker att hon plötsligt har blivit så väldigt stor och förståndig. Bilderna på lådan är små, men hon verkar ha stenkoll ändå.

Samtalet flödar och tankarna är djupa, på ett sätt som de bara kan vara i en liten som sätter ord på allt sånt som hon möter i sin upptäckt med omvärlden. Förvånansvärt tålmodig är hon också - hinner jag flyktigt tänka, då hon sekunden efter plötsligt rusar in i badrummet för att faktiskt hitta ett bättre mönster att följa.


Jodå. 

Fast med eller utan handduksmönster - vi hade helt klart en fin stund tillsammans, så här på slutrakan av jullovet.

tisdag 1 januari 2019

När ett år blir gammalt och övergår till ett nytt

Ibland kan det vara roligt att överraska med något som man inte gör varje dag. Och med tanke på hur vi valde att tillbringa vårt nyår, så var det nog inte bara barnen vi överraskade - utan lika mycket oss själva. På nyårsafton lastade vi således två ovetandes barn i baksätet och tog sikte på sydost. 

Fast helt ovetandes var de förstås inte. Vi ska sova på hotell mantrade vår lilla. Och den större funderade om det var i Vasa eller Närpes vi skulle fira in det nya året. Redan efter ett par hundra meter insåg han förstås att söderut innebär Närpes... När vi sedan åkte förbi och fortsatte i ytterligare 120 km så var förstås överraskningen ett faktum.

Vart vi åkte? Hit!


Ett tjusigt hotellrum och ett dygn helt utan måsten, med lite shopping som bonus, blev således ett alldeles utmärkt, märkligt sätt att fira in det nya året.




Gott nytt år, alla!

fredag 28 december 2018

Intensiva dagar av jul

Är det sommar nu? frågade hon förvånat på juldagsmorgonen då det mesta av snön hade försvunnit under natten. Nä, hjärtat, det är fortfarande vinter, fick jag svara. Ska man vara riktigt nogräknad var det ju dessutom fortfarande julhelg, men visst kändes det vita täcket av snö som allra, allra värdefullast just den dagen det fick ligga, på julafton. 




En bit kvar till sommaren visserligen, men nog radas de i hastig takt dessa intensiva dagar av julledighet. De innehållsrika, men ändå kravlöst lediga dagar.

Tomten kom och massiva högar med paket radade av barnahand tornade upp sig på vardagsrumsgolvet. Samvaro med familj och släktingar. Syskonbråk varvat med lugna stunder. Astrid Lindgrens jul på dvd och varm glögg i kastrullen. Mellandagsrea med min förstfödda, han som gillar den asiatiska buffén som brukar ingå. Pokemon, Monopol, dockor och byggsatser. Tillsammanstid och promenader. Och så en rejäl nostalgitripp med Sunes jul från 1991.




Visst är det helt okej med jullov, kan jag känna.

måndag 17 december 2018

Granen står så grön och grann...

Så här måndagskvällen till ära tänkte jag fylla bloggen med lite spridda tankar från kvällens mysiga julgranspyntning.

1. Fast mysig och mysig. Tålamodsprövande och intensiv. Men jag gjorde mitt yttersta för att vara den lugna mor jag såg för mitt inre, och lyckades väl ditåt. Alla som ville fick vara med.

2. Alla fick vara med jo, men med det inte sagt att allt som alla placerade fick hänga kvar. Om så vore fallet hade 70 % av allt pynt hängt allra längst nere.

3. Efter den lilla nivåjusteringen åkte dessutom resterande 30 % tillbaka i lådan, för även om alla nyanser av åratals samlande av metallicbollar ser utomordentligt välmatchade ut i en treårings ögon, så känner jag ändå ett visst ansvar.

4. En liten finjustering efter att åtminstone ett av barnen har somnat för kvällen är förstås given...

5. ...även om det inte alls är så lätt att få till den perfekta symmetrin, inte ens när man får jobba i fred. Skönt att kunna skylla på ungarna sen.


En vecka kvar hörni. Vi är ovanligt tidigt ute med gran, och visst är det skönt. 

Och treåringen, hon var minsann salig över vår julgran och radade omsorgsfullt tomtarna där bredvid. Att julen är barnens kan vi säkert vara rörande överens om. 

söndag 2 december 2018

Julklappstips

Inlägget är ett samarbete.

Mitt jobb gör förstås att mitt kalenderår normalt sett börjar i augusti med läsårets början, men i år kommer jag faktiskt att byta kalender vid årsskiftet - för vad annat kan man göra när den här fantastiska landar i postlådan?



Från Personlig almanacka förstås, och personlig är den definitivt. Jag valde en nytagen bild på barnen på framsidan, färger som tilltalar och skänker lugn och sidor som jag behöver i min arbetsvardag. 

Mina vardagar är förstås fyllda med lektioner, så jag valde layouten med tre rader per timme för lektionsplaneringar. Längst ner satte jag in små rutor för bland annat veckans dagistider och varje ny månad startar med ett uppslag med hela månaden.




Eftersom jag alltid använder en kalender fullt ut, så har jag också stora krav på papperskvaliteten. Det funkar förstås inte om mina rader lyser genom till nästa sida, och i den här kalendern är pappret rejält tjockt och pennan glider lätt. 




Själva planeringsverktyget på hemsidan är enkelt och smidigt och jag gjorde dessutom min kalender i mobilen, vilket var precis lika lättarbetat som på datorn. Ytterligare en stjärna i kanten får detta svenska företag för att man uppmärksammat finlandssvenskan och ger oss en kalender på svenska men med finländska högtidsdagar. Bara en sån sak!

Så visst är jag nöjd. Jättenöjd till och med. Den perfekta julklappen till mig själv, helt enkelt.