söndag 13 maj 2018

På morsdagen

Det kan mycket väl vara så att jag i år fick de bästa av morsdagspresenter; vackert skapat av barnahand i kombination med stort fönstertvättsprojekt som jag helt och hållet slipper delta i.

Tiopoängare, minst sagt!

Pysslat egna morsdagskort har vi förstås också gjort. Lagom lätt och smidigt med färdigt stansade hjärtan svarvade vi ihop ljusrosa blomsterkvistar. Storebror, som allt som oftast är generös med superlativen, tyckte att de nog var de bästa vi någonsin gjort.





Kanske det, allt är ju relativt. Solen sken i alla fall på oss hela dagen lång, och vi får inleda en ny vecka med en varm känsla i kroppen. 

fredag 11 maj 2018

Ljuvliga hemby

Lite som en trasig skiva kan jag känna mig - men då det inte går att låta bli att upprepa sig när något är så hisnande vackert att man nästan tappar andan.



Harrström i mitt hjärta. Minst sagt.

Lillasyster på Bråkmakargatan

Att lillasyster under det senaste året har inspirerats till både det ena och det andra genom Astrid Lindgrens fantastiska verk är knappast någon överdrift. Därför får jag väl också konstatera att min egen självbevarelsedrift inte är särskilt stor, eftersom jag numera dessutom har introducerat Lotta på Bråkmakargatan åt henne.

Och något är det - igenkänningsfaktorn? - för visst det det populärt. Vill se Lotta i bråkrummet säger hon och slänger sig med Lottas (och sitt nya) favorituttryck i var och varannan mening.

Aldrig i livet



Vi får hoppas att fröken inte är så konsekvent, för i så fall blir det nog himla mycket som hon - på livstid dessutom - tänker hoppa över. 

Fast om Lotta-inspirationen stannar där känns det ändå rätt okej.

torsdag 10 maj 2018

Barndomsbrunch

På en balkong under en het majsol radades minuterna snabbt till timmar denna sommarens första dag. Jag var bjuden på brunch till en kär barndomsvän - tillsammans med två andra lika kära barndomsvänner - och vi fick värdefull tillsammanstid som alltid rymmer så väldigt mycket samtidigt som den känns alldeles för kort. 

Åt gott gjorde vi också.




tisdag 8 maj 2018

Mellanrapporten

Höga halter.



Så står det på kartan precis där vi bor om björkpollenmängden i luften just idag.

Höga halter, som höjs för var dag som går dessutom. Och jag? Jag känner absolut inga besvär alls, trots att jag inte har tagit en enda antihistamin denna vår. Kurat med björksav har jag däremot gjort dagligen i prick två veckor, vilket gör det rätt svårt att låta bli att dra kopplingen. Kan det verkligen stämma? Är det möjligt att slippa sina besvär så pass enkelt? Är björksav en sådan mirakelmedicin?

Kanske. Onekligen känns det ju fascinerande. Och kommer dagen då björkarna står gröna utan desto större pollenbekymmer, så känner jag mig nog väldigt nära övertygad.


söndag 6 maj 2018

I solens sken med Maxomorra

Inlägget är ett samarbete.

Visserligen är sommaren inte riktigt här ännu, men säg det till den lyckliga treåring som alldeles nyss har fått den finaste av solhattar och nöjt sätter den ovanpå sin mössa.




Den nya favoriten kommer som så många gånger förr från Maxomorra. Både lillasyster och storebror har använt deras solhattar i flera somrar, och jag gillar dem av många anledningar. Mest kanske för den alldeles fenomenala passformen. Trots sin mjukhet har den lite tyngd som gör att den hålls på huvudet, vilket inte alltid är så självklart då det kommer till just denna variant av huvudbonader. Som vanligt är också alla textilier från Maxomorra GOTS-märkta, vilket såklart får en att uppskatta de lekfulla mönstren så mycket mera.

Sommarredo, med andra ord. Bara solens strålar som ännu får bli lite, lite varmare.

söndag 29 april 2018

Det enklaste av nöjen

Aprils nästsista dag bjöd på parkpremiär i gott sällskap för oss. Eller ja, någon enstaka vinterdag har våra vägar också nått hit, men barmark som dessutom är torr sätter en helt annan feelis. Lillasyster visade ytterligare prov på vad som händer med ett barn över en vinter och balanserade och klättrade som aldrig förr. 

Och jag lät henne - vilket definitivt är en konst man som mor har att lära sig också. 




Sällan roas man väl själv riktigt lika mycket av att hänga i lekparker, som barnen gör - men just idag kändes det som ett alldeles lagom nöje. Och kaffet smakar så innerligt gott utomhus, i det bästa av sällskap och i strålande vårsolsken. 


Urgammal tradition

Vår sexåring är av en idérik och initiativtagande sort, vilket innebär att vi hemma hos oss tappar och dricker björksav denna vår. Som pollenallergiker sedan barnsben var jag förstås minst sagt tveksam till om jag ens borde smaka, ända tills jag läste att man till och med kan bli kvitt sin allergi genom att kura sig med just björksav. 



Så jag testar. Och får väl lov att återkomma med rapport huruvida björkens sav är en mirakelmedicin eller inte. Åtminstone lever hoppet. 


lördag 28 april 2018

De små stunderna

Den rullar på med en innerlig hastighet nu, tiden. Alldeles nyss var det helg, och nu är det lördag igen. Jag frågade sexåringen om han tycker att veckorna går fort, men han bara ryckte på axlarna och svarade , som vanligt - så jag får anta att känslan av att veckorna bara består av måndagar och fredagar är något som kommer med åren.

Desto större orsak att ta tillvara på de små stunderna. 

Som promenaderna.




Häromkvällen var det öppet hav som mötte mig och min vän när vi promenerade dit våra promenader alltid bär. Spegelblankt och stilla, fast samtidigt livfullt tack vare sjöfåglarnas oförtrutna trumpetande. 




Och visst är det magiskt, att naturens föränderlighet är oss så nära. Bara att stanna upp, ta in och andas ut.

måndag 23 april 2018

Med stuns i benen

Visst är det så att vårtecknen radas på varandra nu, och ett av de främsta är kanske att vår studsmatta är monterad och i full användning. Storebror kan plötsligt slå allehanda kullerbyttor och volter, medan lillasyster är märkbart äldre än i fjol och långt förbi de stapplande skutten vi tog del av för ett år sedan. Veckor som rusar till månader gör tydligen sånt med små barn.

Utvecklingssamtal kring nämnda treåring har jag också varit på för ett tag sedan - dock långt innan vi ens hade andats något om trampolinen. Ändå var fröken tvärsäker på att hoppa i studsmattan både var det bästa hon visste och det första hon kom att tänka på gällande egna styrkor. 

Jodå. Varifrån nu det kom.

Fast visst kan jag begripa att hoppande står högt i kurs för denna tjej - hon gör ju knappt annat än susar runt dagarna i ända. Utom när hon bakar, förstås.