söndag 11 november 2018

Shopparkompis

Jag antar att det är någon form av milstolpe, då det plötsligt går skapligt lätt att bocka av en rätt så lång shoppinglista i sällskap av sin treåring - och i går var det verkligen så. Tidigare har det definitivt inte varit så självklart att ta med henne på de där svängarna in till stan, då ärenden och måsten har samlats på hög och väntar på att betas av, men visst blir hon större, hon också. 

Hon ville förstås väldigt gärna med och kom med stora löften om att hålla handen och vara snäll - och något förvånat får jag konstatera att hon för det mesta höll det hon lovat. Onödigt artig var hon också mellan varven, som när hon frågade expediten om hon faktiskt fick komma in i butiken med skorna på. Så när som på en akut hungerattack i kassan på guldsmedsbutiken så gick det hela förvånansvärt enkelt, helt enkelt. 

Shopparkompis med annan kompis

Shoppingsugen var hon också, så inför nästa gång krävs det troligen ett nyanserat förtrolighetssnack kring att man inte kan köpa precis allt man ser.

lördag 10 november 2018

Farsdagstips

Med risk för att outa årets farsdagskort lite i förtid för mottagaren, så väljer vi ändå att tipsa, min son och jag. För det är ju ett så roligt sätt att göra kort!

Storebror går i ettan, vilket innebär att han upptäcker bokstäver, bokstavsljud och att skriva i rasande takt. Och visst är det häftigt, att ta del av det egna barnets resa mot litteracitet! För att ta vara på den sprudlande ivern i det skrivande barnet så väljer jag att börja i onlineprogrammet wordart när vi gör farsdagskort i år.

Enkelt och smidigt är det, att själv skapa ett ordmoln där kreativiteten får flöda, samtidigt som vi har en värdefull stund av tillsammanstid.


Vi listar alltså ord som storebror tycker att pappa är - äventyrlig, rolig och hjälpsam till exempel - och sedan väljer vi typsnitt, format, färger och det roligaste av allt; formatet på själva figuren där orden sedan samsas. I gratisversionen kan man sedan spara bilden som en jpeg, och därifrån printar vi.




Vi valde att göra en fluga och resten av kortet kompletterar också ganska bra, tycker vi.

måndag 5 november 2018

Fotofrossa

Just nu fylls de sena timmarna på vardagarna med fotografier. Det brukar bli så den här tiden på året, då jag donar på med nästa års foto-almanacka.

Du som också har tagit för vana att göra egna väggalmanackor vet säkert precis vad jag talar om - för inte är det enkelt att plocka ut tolv bilder, gärna liggande i god kvalitet, årstidsbundna och jämnt fördelade mellan syskonen i rättvisans namn. Och mitt i just den processen, så klickade jag på fel mapp och fick en sötchock. 




Julen 2015. Lillasyster var nio månader och storebror fyra år. En evighet hand i hand med en tidens blinkning. Förunderligt är det.

söndag 4 november 2018

Dreamteam

Goda vänner växer inte på träd, och inte fyller de jämnt särskilt ofta heller. Men ibland nog, och minsann är det då en god orsak att uppvakta.





Så vi har firat det här veckoslutet, precis sådär glatt och intensivt som det gärna blir när man firar med dem som man tycker om. Gapskratt, mat och mer och mindre djupa samtal.

Fast först av allt gjorde vi det här.



Himmel, vad många märkliga känslor det framkallade. Iver och koncentration och frustration. Och så innerlig glädje, att ha så extremt kul tillsammans.

Ut kom vi också.

tisdag 30 oktober 2018

Blogg x 3

Att blogga är en livsstil brukar det heta - och visst kan det vara så. Utöver den här bloggen brukar jag då och då uppdatera inte mindre än två bloggar i arbetets tecken.

Den första har funnits i två år redan, men är bara aktiv i oktober månad. Oktober är den månad som vi i min skola läser extra mycket, och också har gett namnet Boktober. Både i år och i fjol uppdaterade jag och kollegan bloggen Boktober - månaden med boken i centrum med allt möjligt som vi har fyllt vår läsmånad med.

Den andra bloggen är min egen personliga lärarblogg. Nytt för både mig och vår skola är att vi, tack vare bidrag från Svenska folkskolans vänner, i år kan erbjuda egna lärplattor till våra sjätteklassare, enligt metod 1:1. Det innebär att lärplattorna är helt personliga och tillgängliga under hela skoldagen, med alla möjligheter och det ansvar som följer. Den resan dokumenterar jag alltså till viss del i bloggen Ett till ett.




Bilden har inte så mycket med just det här inlägget att göra, men desto mera med ett av våra inlägg i boktober-bloggen. Kika gärna in, och ta del av en liten bit av min arbetsvardag.

söndag 28 oktober 2018

Världen på väggen

Nere i vår källare har vi ett andra vardagsrum i modell mindre, där vi utöver soffa och tv också har en findit-fyndad bardisk. Färgerna i rummet är murrigt bruna, och ännu är vi inte helt framme vad gäller möbler. Drömmen vore förstås en rejäl soffa i chesterfield-stuk, men än har den inte dykt upp.

Däremot har vi äntligen hittat rätt till väggen.


Rummet är inte särskilt stort, men har ändå mycket mera väggyta än vardagsrummet på övervåningen. Så - en tavla, lite lagom rustik och rejäl i storlek, har länge väntat på inköpslistan. Fast, istället för en tavla blev det fem dukar, som vi i ett äkta familjesamarbete (så när som på den yngsta) monterade fast på bitar av finnfoam, som nu hänger på väggen.



Motsatt vägg är en stenvägg, vilket stod högt på åtminstone min önskelista i byggskedet. Vi valde dessutom att ganska genomgående använda rep istället för taklister, och det är ett val vi fortfarande är mycket nöjda med.

  
Fast, i just det här rummet uppskattar jag nog soffbordet mest. Bordet, som mannen har gjort av gamla golvplankor som en gång låg i det hus där min farmor föddes. Även om jag inte är överdrivet nostalgiskt lagd, så kan ändå den vetskapen få mig att bli alldeles salig mellan varven. 


Sakta men säkert tar det sig i det här rummet också. Äntligen, kan jag känna.

lördag 27 oktober 2018

Att vara hemma i dagsljus

Det är mörkt om kvällarna nu. 

Och morgnarna - nä, mamma, det är natten än påstår lillasyster då det är dags att börja dagen, fem gånger per vecka. Tidigt i morse var det förstås ombytta roller, och jag som försökte mig på en motsvarande nä, vännen, somna om - det är fortfarande natt. Vis av erfarenhet har hon förstås vardag efter annan lärt sig att svaret på den kommentaren är nekande, så med ett fnys lät hon förstå att hon minsann var hungrig.

Jodå.

Fast vår lördag är både behaglig och välbehövlig. Vi är hemma, alla tillsammans. Några nya tavlor har kommit upp nere i tv-rummet i källaren och tvättmaskinen snurrar.




Och barnen leker i solen. För nu skiner den och bjuder ett dagsljus som är alldeles makalöst vackert. 

måndag 22 oktober 2018

Möblera om i vardagsrummet

Ibland så förvånar man onekligen till och med sig själv - annat kan jag knappast säga om dagen, då jag helt plötsligt fick för mig att möblera om i vardagsrummet.

Vi har haft sofforna vända mot varandra i alla sju år som vi har bott här hemma. Egentligen så har jag inte ens tänkt att man skulle kunna ha dem på något annat sätt, eftersom vi har öppen planlösning med så pass få väggar att ställa dem vid.

Ända tills jag överrumplade mig själv med en chansning och vände upp och ner på rummet. 




Vitrinskåpet med allt vårt gamla arabiaporslin bytte vägg med teven och ena soffan fick ny placering. Och jag känner mig överraskande nöjd. Tydligen kan man ha det så här också. 

Att julgranens givna plats dessutom slog mig säger i övrigt något om tidens föränderlighet. Var det inte alldeles nyss sommarhetta?

söndag 21 oktober 2018

Höstlovsstunder

Att det är värdefullt att då och då ta sig tumisstunder med sitt barn håller säkert de flesta med om. I dag var det storebrors tur att hänga med pappa, och de for redan i förmiddags, mina båda favoritkillar. Målet för dagen var bio, men lunchbuffén på restaurangen Spices slår högt om du frågar vår son, så det gäller ju att planera så man hinner med allt. 
 
Och det är så häftigt att ganska genast konstatera, att vi fick ju en alldeles speciell dag lillasyster och jag också, fast på hemmaplan. Nu är hon tre och ett halvt och det lilla, lilla barnet håller på att, för att använda hennes egna ord, bli stor. 

Hon är egentligen ganska okomplicerad - glad, bestämd och ivrig. Minst i familjen, men väldigt orubblig i sin övertygelse att hon är stor nu. Hon som kan allt, vill allt och vars upptäckarglädje inte går att ta miste på. Hon som säger mamma, jag äckal dig när hon menar älskar, som lovar att lyda sin mamma i många, många år och som lik sin mor tycker att dessa röda nejlikor är himla tjusiga.




Hon - vår lilla tjej. Livet i en småbarnsfamilj känns för det mesta rätt så... livat. Och så ska det förstås vara, men minsann är det också bra för själen att för en stund landa i det lugn som ensamtid bjuder. Förtroliga samtal, trerätters i sandlådan och tid att pärla en och annan pärlplatta full. 
 

måndag 15 oktober 2018

Om lek och nya roller

Du får gå till momma, säger hon och räcker mig den lilla dockan som i leken är väldigt ledsen. 

Momma. 

Visserligen ska någon gång vara den första för väldigt många saker, men att jag ändå blev lite överrumplad av min nya mormorstitel är knappast att överdriva.

Sedan förklarade hon sakligt för samma docka att lilla dockan ska vara med momma eftersom hon själv - mamma - minsann är upptagen.


Jodå. Lifvet.