Att välkomna ny belysning till sovrummet

Inlägget är ett samarbete med Philips Hue (Signify).

Nästan som nytt känns det, vårt sovrum, efter att vi tagit de nya lamporna från Philips Hue i bruk. Och visst är det trevligt, att kunna justera och styra lamporna från telefonen eller surfplattan precis så som andan faller på.

Jag gillar förstås det rosa skenet.

Eller grönt kanske?

Blått?

Philips Hue är alltså lampor. Belysning.

Men efter att ha testat kan vi bara konstatera att det är så mycket mera. Det är ett trådlöst system, som kan göras väldigt personligt eftersom allt går att justera. Bilderna här ovan är tagna med några sekunders mellanrum - närmare bestämt den lilla stund som det tog att klicka på en ny nyans på färghjulet i den tillhörande appen.

Vår sovrumsbelysning är med andra ord alldeles unik numera. Vi har testat oss fram med olika färger och dimmer-funktionen och på ett lekfullt och enkelt sätt skapat ett rum som erbjuder det lilla extra. Du kanske redan har sett förpackningen i butiken? Så här ser startpaket ut och det är det vi numera har, varken mer eller mindre.

Ljuset styrs antingen med hjälp av den strömbrytare som medföljer i startpaketet, eller genom appen HUE som är oerhört lättnavigerad. Här och här kan man läsa mera om konceptet, men kort sagt så kan jag bara konstatera att färgvalen känns oändliga, allt går att dimma och en  hel del av de färdiga inställningarna är både trevliga och väldigt praktiska. Utöver de färdiga belysningsalternativen så kan jag också spara mina egna favoriter i appen, och på så sätt enkelt kunna hitta samma nyans igen.

Tänk, med dessa lampor vaknade jag i morse till illusionen av en soluppgång, bara en sån sak. Hur behagligt som helst. Det här är framtidens smarta lampor, helt enkelt. De gör livet lite roligare, lite enklare och väldigt mycket mysigare.

Det tycker familjens yngsta också, så jag antar att det bara är en tidsfråga innan jag snällt får dela med mig av mina.

Mitt Harrström i sommarskrud

I samarbete med Aktion Österbotten.

Första augusti. I almanackan fortfarande en sommarmånad, men i luften just nu något helt annat. De heta solstrålarna är ersatta med kalla vindar, och de ledigt lata sommardagarna börjar i sakta mak övergå till vardagens rutiner igen. Gott så, för allt har sin tid.

I min telefon trängs dock bilderna över allt det vackra som mitt Harrström har bjudit på dessa sommarmånader. 

Havet. Båtutfärderna. Simturerna. 

Fiskehamnen. Stranden. Vyerna.

Backen här hemma, med de ståtliga kvarnarna.

Parken. Leken. Mjukglassen.

Minnen. Ungarnas barndom. Livet.

Sommar, helt enkelt. Tid att njuta och stunder att spara.

Att fånga en sommar

Sommaren kom, och vi fångar den. 

Under en het sol tillbringar vi timmar och dagar ute till havs, och gång på annan får jag andäktigt tänka att nu kan det inte bli bättre. Fast så blir det allt ljuvligare och vackrare ändå. 

Underbart är bara förnamnet.

Årets bästa dag

I samarbete med Aktion Österbotten.

Rubriken må verka hopplöst överdriven, men just den här söndagen blir nog svår att toppa tänker jag. Vi packade väskorna med badkläder och annat nödvändigt tidig förmiddag och begav oss iväg till hamnen och ut på vad som alltså blev en verklig toppendag till havs.

Ett av stoppen för dagen var norr på öijen, alltså den norra änden på Harvungön. Där är det fantastiskt badvatten, len sandbotten och tryggt långgrunt för de små. Kallt vatten dock, men vi hoppas att det ska bli varmare ännu i sommar. 

Det kalla vattnet till trots så plaskade barnen på tappert i flera omgångar. Så länge solen värmer sådär intensivt så kan man nästan uthärda, åtminstone så länge man är liten verkar det som. 

Blått så långt ögat kan nå och vackert riktigt på riktigt. 

En vecka i juli

Är vi framme nu? Nu har vi nog körit långt, sa hon nöjt, eftersom hon trodde vi var framme, då vi vek in i Närpes för att tanka bilen inför den närmare 300 km bilresan till Åbo. Oj, tänkte jag. Hur kommer det här att gå?

Fast sen gick det förvånansvärt bra ändå.

Vi har varit i Västerås. Dagarna, och de blev sist och slutligen ganska många, har fyllts med både stort och litet. Fiskar man efter en resans höjdpunkt från familjens minsta kanske hon svarar Leos lekland, medan den lite större fick stora intryck av båtfärd och kajaktur på Mälaren. Vi vuxna också, såklart, för det är ju inte varje dag man bjuds med på soliga sommardagar till sjöss på svenska sidan.

Familjens killar hade dessutom flyt nog att rymmas med i min morbrors urtjusiga Cadillac på Västerås Summermeet. En spektakulär fredag, annat kan man inte säga.

Vi var till Eskilstuna och Parken Zoo också. Såg hur lejonhanen roffade åt sig all mat från de stackars honorna och hur aporna svingade sig mellan träden. Hörde Samir och Viktor som uppträdde på scenen en bit bort, medan vi åkte karuseller på barnens villkor.

Hälsade på, lekte och shoppade. Sånt som man gör när man befinner sig i en stad med många släktingar, trevliga lekplatser och favoritbutikerna.

Nu har vi landat hemma. Storebror har hunnit med stafett-DM i Nedervetil igår och fortsätter i friidrottens anda med nya tävlingar ikväll.

Och det är fortfarande semester i några veckor till.

Kvarnarna på Kvarnbacken

I samarbete med Aktion Österbotten.

Hemma på vår backe står byns båda kvarnar som ståtliga minnesmärken över en gången tid. Förr i tiden så betydde ett besök till kvarnen slutfasen av en lång odlingsprocess, eftersom man vid kvarnen malde mjöl som sedan blev bröd.

Den till vänster, Storkvarnen, med vingar på 19 meter och en höjd på 22 meter, är en av de största fungerande kvarnarna i Finland.

Storkvarnen uppfördes på 1840-talet och står fortfarande på sin ursprungliga plats, men då riktigt invid havet och dess hårda vindar. Kvarnbackens mindre kvarn kom till lite senare, i slutet av 1800-talet. 

Kvarnarna renoverades av Harrström ungdomsförening på 1970-talet, innan dess hade de stått oanvända sedan andra världskriget. Att få den rätta vridningen på kvarnvingar är en stor konst, och flera eldsjälar arbetade då hårt för att våra kvarnar ännu idag står kvar som en symbol för vår by.

Den som vill och vågar klättra upp i Storkvarnen möter den här vyn.

Vackra är de såklart och visst är de viktiga minnen för Harrström, som en gång i tiden hade långt fler kvarnar än de som står kvar här på backen. 

Att ha semester tillsammans

Så var vi fulltaliga här hemmavid - mannen har äntligen fått sin semester och vi ska vara lediga tillsammans i fyra veckor. 28 morgnar, dagar och kvällar av ta dagen om den kommer och göra det som faller in. 

Lika bra att gå ut hårt och riva igång semestern med en liten tur, tänkte vi igår kväll och tog båten till vännerna vid villan några kilometer bort.

Ett helt år sedan vi åkte just här senast, även om det, precis som man kunde ana, ändå känns som en blinkning. Det är fint vid vår kustremsa. Stenigt och onödigt grunt på sina ställen dit vi for, men fint.