Grovköket - opyntat men klart

Sedan jag blev med grovkök så har tvättandet blivit ett rent nöje. På riktigt. Jämförelsevis med tidigare, då maskinerna stod trångt, garderoberna var fullproppade och tvättkorgen gärna kom att fungera som förvaring så är det en helvändning. När utrymmet både vad gäller arbetsyta och förvaringsyta mer än väl räcker till, då funkar vardagen.

Eller ja, åtminstone just nu, med nyhetens behag i ryggen. Fråga igen om några månader, så ser vi hur det känns då.

Just den här löparen måste vara en av de äldsta av mormors skapelser jag har. Tror att jag fick den i samband med vår allra första lägenhet för mer än tio år sedan, och att plocka fram den efter att den har legat i en låda i flera år skapar en liten känsla av déjà vu. Ljusblått var länge en favoritfärg, ända tills de mera beiga tonerna kom mellan de senaste åren. Tills nu, då jag blev lite nykär i färgen. Är det månne vår i luften?

Sådär alltså. Väldigt avskalat och sterilt - FÖR avskalat och sterilt kan vi ju konstatera. Tur att piffet bara är en Tammerfors-resa bort...