onsdag 24 juli 2013

Erkännandet

Jag må gilla inredning, men trädgårdar hör definitivt inte till min repertoar. Och, då är det ju tur att man är gift med en som tycker att sånt funderande är helt okej. Alltså, vi hyr en grävmaskin och maken fixar. Gräver, fyller, flyttar stenar och donar.

Ska sanningen fram riktigt på riktigt så har jag ett ytterst litet, nästan obefintligt, finger med i just det här spelet, men gott så. Jag kan gott googla markstenar och bläddra bland webshopparna på jakt efter de perfekta utelamporna, men exakt var och hur allt blir sen, det överlåter jag till den som kan. Gladeligen.




Synd bara att semestern lider mot sitt slut, vilket innebär att tempot med vilket trädgården tar form ändras drastiskt. Men, sånt är livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar