Hur blev det så svårt?

De senaste dagarna har Lakkas antikstenar rullat på ganska frekvent i mitt huvud, och en efter annan har färgerna avhandlats och bearbetats. Ältats.

Fast, klokare blir jag inte.

Eller ja. Nu är det ju beställt, klok eller inte. På bilden ser man på ett ungefär var en del av stenarna ska hamna: bredvid trappan utanför köksfönstret. På verandan har vi bara kvällssol, så några stolar och ett bord också på den här sidan vore inte alls så illa.

Min pappa sa annars skrattandes: hur har du fått material till ett helt hus valt, när det här blev så svårt? och det är säkert en befogad fråga. Å andra sidan fattades besluten på löpande band då, vilket innebar att betänkelsetiden minskade avsevärt jämfört med nu. Vilket tydligen var en bra sak...